Äppelpaj

Idag fick jag så många fian äpplen av en av mammorna i skolan.
En hel påse full låg vid sidan av min bil när jag kom ut från skolan imorse efter lämningen.

Så här hemma, efter läxor och mat, har vi smaskat på en nygräddad äppelpaj med vaniljsås. Dock utan vaniljsås den här gången.

Det tog inte lång tid förrän killarna var klara med sina portioner och smet upp på sina rum.
Med mig kvar i soffan. Brasan är tänd och jag har fjärrisen för mig själv.
Inser mer och mer att killarna börjar bli stora och att de kräver mer sk egentid.
Utan mig i hasorna.
Och det känns så galet skönt. Det är ju det jag har velat hela tiden! Att killarna ska kunna klara sig utan mamma en stund.Som alla förståsigpåare säger, "de kan inte ha sin mamma hängades i hasorna hela livet".

Och vi börjar i liten skala i det här hemmet. Vem har bråttom?
Att vara ensam en stund på kvällen. I sitt rum. Själv.
Men med vetskapen om att mamma sitter där nere i soffan.

Det är fan inte illa.
Det är riktigt bra.
Även om lilla mamman plötsligt måste lära sig att vara den som blir lämnad.