Sonen har haft en underbar helg med sina två vänner här på besök från Sverige.
De började med att hänga med på sonens fotbollsträning på fredagkvällen. Helt underbart gjort av dem, känner jag. Modigt, tufft och jätteroligt. De andra lagkompisarna hade oxå tyckt att det var roligt att två svenskar till var med.
Och min kille var jättestolt!
På lördagen hade de en bokad tid till en terrängbana där man klättrar i träd på olika nivåer och höjder. Maken och lillebror var med nere på marken och höll ställningarna.
Jag passade på att njuta med kompisens ena mamma samt en till väninna som hängde med hit. Kul!
På lördageftermiddagen åt sonen och hans kompisar på sonens favvorestaurang. Vi lämnade de där och de skötte allt från beställning till att be om notan själva. Sedan kom maken och betalade. Så de slapp diska.
Lillebror har således haft sin pappa för sig själv under nästan hela helgen. Till hans glädje. De har inte gjort så mycket mer än att ha varit sk standby åt storebror, men de har haft varandra och myst ändå.
Helgen flöt på så härligt och jag vet ju att nånstans kommer det att börja pysa. Det som inte kunde komma ut under tiden kompisarna var här.
Och mycket riktigt.
Redan innan jag körde dem till flygplatsen på söndagen så började det småputtra.
"Mamma, kom hit, jag behöver prata!" sa sonen och så gick vi iväg och pratade en stund. Om att han inte mådde bra av science läxan som låg och väntade på honom tex.
När jag kom hem från flygplatsen kom resten.
Men det är det värt!
För att han ska kunna få ha sina få vänner här så tar jag gärna all skit i hela världen efteråt. En stund.
Sedan får det vara bra.
Ps. Förresten är jag hemma med lillebror idag. Han mådde illa och hade ont i magen. Kanske en reaktion på helgens bravader. Där focus ändå har varit på storebror. Och nu kanske lillebror behöver vara med sin mamma en dag för att kramas lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar