Länge sen sist.

NU var det ett tag sen jag skrev.

Mycket vatten har runnit under broarna och det har hänt en del.

Vi är nu hemma i Sverige igen och det känns toppen.
Mycket intryck för oss alla, men givetvis mest för storebror. Samtidigt som han är den som är gladast över flytten hit.

Lillebror har mycket känslor inombords och blir väldigt lätt ledsen.
Vilket storebror har enormt svårt att ta hänsyn till. Han har ju inte förmågan att föreställa sig hur hans bror mår eller hur han känner. Just det försöker jag att ha i åtanke hela tiden och det gör hela vår tillvaro lite enklare.

Jag kan inte bli arg på hans till synes arroganta sätt för han kan inget annat. Han har inte förmågan att föreställa sig. JAg kan bara försöka förklara och det slutar ofta med "jaha, då är det mitt fel igen". Han är väldigt egocentrisk, kan man tycka. ser sig själv lätt som ett offer. Men det är nog samma sak där. Han har inte förmågan att föreställa sig hur vi andra känner utan har ju bara sig själv som referensram och beter sig utefter det.

Han tror att alla vi fyra mår lika bra som han och kan inte förstå att det tar längre tid för oss andra.

Annars har flyyten gått otroligt bra.
Lillebror har verkligen hjälpt till att bära och kånka lådor, plocka ur lådor och varit mycket hjälpsam.
Storebror hr mest vankat omkring, kollat på lådorna, vankat lite till. KOmmit till mig och sagt "oj, oj, vad svettigt det är, mamma". Jag vet att han har jobbat på sitt sätt. Med sig själv inuti sig själv.
Förr om åren hade jag blivit vansinnig över hans "lathet" när han inte hade hjälpt till på det sätt jag hade förväntat mig.

NU vet jag att vi alla tre har jobbat på otroligt bra på våra egna sätt.

"Mamma, du sköter den här flytten otroligt bra. Jag vill att du ska veta det. Jag älskar dig."

Då jäklar kommer det ytterligare styrka och några lådor till blir tömda.

Kram till er alla och jag hoppas ni har haft en härlig midsommar!