Jag finns

15 åringen sliter som ett djur för att klara av att finnas till i det som vi kallar för livet.

13-åringen har det för tillfället inte heller så himla lätt här på jorden.

Varje dag är en ny målstolpe att komma igenom. 

Idag har de sin sista riktiga skoldag innan sitt välförtjänta och välbehövliga jullov.

I morgon har de nåt som kallas "studyday". Vilket helt enkelt är en studiedag. De ska plugga. Hela dagen är vikt för att plugga det som man behöver inför nästa veckas Examer.

Och Exams betyder att de har prov eller projekt i alla ämnen om allt de har läst under hela terminen.

För oss svenskar kom det här som en chock första året vi upplevde detta. I svenska skolan läste sönerna i sk block och när ett ämne var slut så hade de prov och sedan var det ämnet över och slut. Samt bortglömt.

Här är det meningen att de ska kunna allt som de läste även i augusti.

Tufft. Mycket tufft. Även för barn utan NPF.

Men det gör också att eleverna inte struntar lika lätt i sina läxor under terminen. 

Idag är vi glada över att det är torsdag. För det betyder att vi överlevde onsdagen.
Vi tar en dag i taget. Lever för en dag i taget.
Andas.