Stolt

Vill bara stolt berätta att sonen som är 15 och går i grade 9 har vunnit ett pris i skolan.

Hans engelska lärare har haft ett projekt på tisdagslektionerna under hösten då eleverna har fått ett påstående från läraren vilket de sedan har förväntats skriva ett assay tillbaka om. Alltså ett svar med ganska mycket text. 

Alla svar har varit anonyma och läraren har sedan valt ut tre av de  han har ansett som bäst skrivna, bäst motiverade och bäst tanke bakom. Dessa tre svar har han sedan läst upp för klassen och klassen har efter att ha hört dem fått rösta på vilken som var bäst. Då först får den som har skrivit berätta vem den texten kom ifrån.

Där har sonen varit klockren. Han skriver så oerhört bra. Han är så fantastisk på att få ner saker och ting på pränt. Verkligen en av hans stora styrkor. Tänk om han bara kunde förstå hur bra han är på det. 

Han delade på första platsen den här terminen tillsammans med en tjej. Som dessutom är amerikanska. Alltså har hon redan språket gratis. Det har inte vår kille haft. Han har alltså efter endast 1½ år i den här skolan kunnat skriva på klockren engelska ändå. 

Jag frågade vad det var för pris han fick.

"Du vet mamma, jag och Sofia fick välja bland två stycken 200 grams chokladkakor. Och eftersom hon är tjej tänkte jag, damerna först. Så jag tog den som var kvar."

Jag är så stolt så jag kan spricka. 

Annars har den här dagen varit en ren mardröm för honom. 

Alla lektioner har varit inställda för att eleverna ska ha chans att plugga på de ämnen som de anser sig själva behöva till de stora examens proven nästa vecka. Det betyder att de har prov i allt som de har lärt sig under hösten. De kallar den här dagen för studyday. De har alltså frihet under ansvar hela dagen. 

Vilket är katastrof för ett barn med NPF. Iallafall för våran kille. Han mår uselt när han inte har nån som står bakom och talar om vad han ska göra. 10 minuter efter lämningen i morse fick jag ett sms: "Jag är redan uttråkad." 

Eleverna har kunnat skriva upp sig hos de lärare som de har behövt träffa extra och därför har det inte funnits nån till övers för sonen. Han har heller inte skrivit upp sig hos nån av lärarna vilket vi anser är ok. Det hade stressat upp honom ännu mera att springa mellan olika lärare varje kvart. Så han har fått sitta i ett bestämt rum hela dagen. Med matsäck som vi har fixat. Med jämna mellanrum har han ringt och frågat vad han ska göra. Då har jag svarat: Gå igenom sciencen igen. Och så gör han det. Sedan ringer han igen. Då svarar jag: Gå igenom social studies igen. Osv....

Medan lillebror på helt eget bevåg hade skrivit upp sig hos tre av lärarna. Fick just ett sms från honom oxå:

"Det har gått jättebra, jag är så stolt över mig själv"

Då spricker mamman lite till.