Vi har haft en lång dag.
Många timmars väntan mot "uppesittarlvällen" som vi har haft som en jättemysig
kväll med bara oss fyra under alla år.
Just uppesittarlvällen har alltid varit en uppskattad och mycket trevlig stund för hela familjen.
Vi har alltid njutit av känslan av att allt har varit klart. Maten färdiglagad. Skinkan
avsmakad. Julklappar inslagna. Lugnet. Stillheten.
Sedan killarna var små har vi alltid satt ut en tallrik med tomtegröt under kvällens gång. Och så har det varit ett fasligt spring fram och tillbaka ut på farstun för att kolla om tomten har varit framme.
I år har det hänt nåt.
Med två tonåringar i huset blir spänningen och hela stämningen en annan. Helt annorlunda.
Det betyder inte sämre. Inte alls.Men det är nåt nytt. För oss alla. En milstolpe i våran familjs vandring. Småbarnsåren är verkligen ett minne blott och det känns em smula vemodigt.
Jag tror att även storebror känner det. Han känner inte igen sig. I sin egen känsla liksom.
Men det var iallafall han som påminde om gröttallriken just ikväll. En rutin som sitter fastnaglad.
Så den står där ute på farstulvisten. Med två pepparkakor till.
Hoppas tomten har varit här tills i morgon bitti.
Nu ska jag gå in till sonen som inte har somnat ännu.
God jul till er alla kämpar där ute!
Ge er själva en stor fet klapp på axeln i julklapp. Det är ni verkligen värda allihopa.
Ni är guld för era barn!
Very Well done!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar