Det dagliga samtalet.

Samtal i köket mellan mig och maken igårkväll. Igen. Som vanligt.

Maken anser att sonen inte alls lägger  ner så mycket tid på skolarbete efter skolan på eftermiddagarna som han skulle kunna göra med all den fritid som han faktiskt har.

Jag anser att vi inte kan mäta tiden som sonen lägger ner på skolarbete efter skolan.
Jag anser att vi ska titta på den kraft och energi som han faktiskt lägger ner på sitt arbete. Hur mycket mer han måste kämpa för att överhuvudtaget överleva timmarna i skolan. Han åker i min värld ett mentalt Vasalopp varje dag.

Tiden är i min bok helt oväsentlig. Det är all hans energiåtgång som är väsentlig.

Jag och maken är i detta fall inte på samma bana. Alls.