tisdag 6 november 2012

Komsi-komsa

Alla dessa humörsvängningar som liksom kommer över sonen är en del i vårat liv.

Det är en klar utmaning i att kunna hantera och hinna svänga mellan filerna när det gungar som mest, kan man säga. Från ena kanten av spektrat till den yttersta sidan åt andra hållet. Ibland på en hundradels sekund. Och då gäller det fan att vara med. Att veta vad som händer. Och ibland har man tur och har hunnit förstå samt uppfatta vad det var som just passerade. Men inte alltid. Ganska sällan när allt kommer omkring faktiskt.

Man fattar helt enkelt inte alls. Ingenting. Nada.

Att vara mamma är som vi brukar säga, en klar utmaning.

Som idag. Efter förra veckans totala härdsmälta så har nåt hänt i natt. Antagligen medan vi sov. Eller nåt.
Glad och pigg imorse. Åt sin frulle som ingenting har hänt.
Pigg och alert i bilen in till skolan. Pratade om allt och ingenting. Stuns i rösten och med mungiporna uppåt.

I bilen på väg hem från skolan så var det bara han och jag. Lillebror stannade kvar och spelade basket med sina kompisar. I bilen iallafall, så hade han enorma planer. Han berättade att han ska maila en av lärarna som har huvudansvaret ang. IB_Diploma för grade 10-12 i skolan. Den här skolan som grabbarna läser på jobbar efter ett program som heter IB- International Baccelurette, (stavning?)

Sonen vill ha en träff, ett möte med denna lärare och prata framtiden. Om hur och vad att tänka på inför det stundande gymnasievalet. Otroligt bra initiativ, anser jag. Moget, klokt och väldigt genomtänkt.
Och när saker kommer från honom själv har vi lärt oss att han är mottaglig, han är mogen, han är liksom redo för nästa steg.
Så när vi kom hem slängde jag allt jag hade på agendan, för att smida medan järnet var varmt och vi satte oss i soffan. Vi tog darorn i knät och började gå igenom alla gymnasieprogram som finns i Sverige samt kollade upp var det finns skolor som erbjuder IB- programmet. Allt på hans eget initiativ.

Sedan åkte jag och hämtade lillebror. När jag nu en timme senare är hemma igen, så har han gjort alla läxor klart. Han har läst engelska och skrivit en sv-uppsats. Nu är iofs skapligt trött. Men ändå!

Inte klokt vad man får njuta dessa dagar. Andas och återhämtning behövs även i en mammas liv.
Nu kan jag ställa mig i köket och börja laga mat med en god känsla i magen. Härligt!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar