Om det nu finns en gud så tackar jag honom/henne/hen för den här dagen.
I bilen på väg till skolan sa sonen själv helt plötsligt:
"Idag känner jag att det blir en bättre dag än igår, mamma. Jag mår mycket bättre idag."
När dessa ord nådde mina öron var det som om mjuk musik just spelades upp för mig.
Hans ord la sig som bomull kring mitt hjärta och ett lugn infann sig direkt i min mage.
Jag hade för lite bensin i bilen så jag var tvungen att stanna att tanka alldeles bredvid skolan.
Killarna fick välja att stanna kvar i bilen för att bli skjutsade den sista biten när jag var klar, eller att ta sina egna ben till hjälp och transportera sig själva från macken.
Lillebror var först med att välja det sista alternativet. Men storebror var inte långt efter med sitt beslut.
Så båda två hoppade snabbt ur bilen, sa hej då och började gå.
När jag stod där med pumpen vid bilen ´såg jag hur deras ryggtavlor vandrade mot skolan.
Att veta att det var mina pojkar som gick där framme gjorde mig så stolt. De har varandra.
Mina två älskade killar som jag har gjort. Som jag är mamma till. Som har mig, och sin pappa såklart, som sin tryggaste plats på jorden.
Den känslan är så stark. Det är så mycket kärlek i den känslan. Det är stort.
Jag satte mig i bilen när jag hade tankat klart.
Ringde maken och sa:
"Det är en glad fru som ringer idag!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar