Tänker en del

Jag tänker en hel del.
Ibland kanske lite för mycket. Vad vet jag.
Iallafall.

Så som sonen har mått de sista veckorna var länge sedan han mådde.
Som jag tänker på det. Såklart.

Egentligen sedan han började med Conserta har vi sett denna förändring. Är det consertan han mår dåligt av?
Eller är det helt enkelt så att hans "autistiska drag" blivit mer synliga nu?
Kan det vara så att han är mer autistisk än vad vi har trott från början?
Jag vet inte.


Han klarade av att vara i skolan hela dagen idag.  Han är fantastisk. En kämpe.
Väl hemma kom urladdningen. Som väntat. Allt som han har hållit inom sig för att hålla ihop i sig under skoltid måste ju få pysa ut nånstans. Vilket det gjorde.

Han var ledsen ett tag. Tårarna rann på hans kunder och han frågade:
"Hur många 15 åringar gråter varje dag, mamma?"

Garanterat fler än vad han tror. Han är inte ensam. Men han känner sig så ensam.
Jag fick inte lämna hans rum. Bara sitta där. På hans sängkant. Med min hand på hans rygg. Efter känslosvallet lugnade allt ner sig.

Senare på kvällen tog jag och lillebror en sväng på stan. Vi skulle leta efter byxor till honom. Pappa var hemma med storebror.
Då plötsligt sa lillebror:
"Jag önskar att jag hade ADD istället, mamma. Jag vill inte att storebror ska må så här dåligt. Det känns så orättvist!"
Det är klart att han blir påverkad. Han märker ju när storebror kämpar. Hur jag och maken uppträder.

Just för tillfället vet jag inte riktigt hur vi kan hjälpa oss.
Men vi andas en smula.
Sover några timmar.
Går upp imorgon.