Att vara beredd.

Igår när storebror hoppade in i bilen sa han:
"Jag har en mycket bättre dag i dag, mamma!"

Och både jag och lillebror drog en suck av lättnad.

Vilken skillnad på kille.
Alltså, det spelar ingen roll hur förberedd han är eller om jag ligger sju steg före i planeringen så kan jag sldrig med säkerhet veta vad som väntar om en hundradels sekund.

Humöret svänger så evinnerligt fort och det är stört omöjligt att hänga med. Det jag alltid måste förbereda mig på helt enkelt är att jag aldrig kan veta. Jag måste alltid vara förberedd på att det altid kan hända.

Det är egentligen det enda jag kan vara säker på. Att nån gång, av nån liten anledning, så brister det i storebror.

Det får jag vara beredd på.

Jag skulle så gärna vilja veta vad som händer i stroebrors hjärna. Vad är det som gör att det blir som det blir.
Vad hände i måndags? Vad hände i går?

Eller vad hände inte i måndags? Och vad hände inte igår? Vad är skillnaden?

Vad var det för mycket av? Eller vad var det för lite av?

Vad var det som gjorde att han igår hade så mycket mer stryka så att han till och med kunde prata med lärare själv och boka ett eget rum på eftermiddagen till idag så att han kan plugga matte istället för att ha idrott?  Igår var det helt ok att skicka in den där musik reflektionen. Även om jag hade gjort mycket av jobbet åt honom just i det här fallet. Det har aldrig annars hänt. Att jag sopat banan åt honom och gjort hans läxor. Men i den här uppgiften så hjälpte jag honom faktiskt.

Jag har egentligen ingen aning. Mer än att det var just måndag. Dagen efter helgen.

Jag vet verkligen ingenting. Om nånting.