Varje dag är det samtal med sonen om någonting som han grubblar över eller mår dåligt över.
Varje dag har vi kontakt med skolan på olika sätt. Antingen mail-ledes eller telefon eller att jag eller maken helt sonika knatar in i skolan för att träffa läraren i fråga.
Igår när vi hade lämnat av lillebror på fotbollsträningen satt jag och storebror kvar i bilen i garaget i säkert en timme för att bara prata. Om musiken som han inte mår bra av i skolan. Om en konsert som han måste gå på på söndag för att kunna skriva en music-reflection. Vi har frågat om han inte kan skriva en reflekton om andra musikstycken som han har sett, typ nu USA's antionalsång när vi var i Florida förra veckan och kollade in en NHL-match. Men nej, det var inte tillåtet.
Han känner sig ororlig, nervös inför det besöket för det är nytt. Det kommer att vara mycket folk, trångt, högljutt, varmt och mörkt.
Jag mailade lärare och sa som det är, han och jag kommer dit. Men vi får se hur länge han klarar av att sitta kvar. Har inte fått svar på det brevet.
Igår ringde jag även till matte och science läraren om vad som ska pluggas på till matteprovet på fredag, för ingen sån info har gått ut till sonen. Fast den läraren vet att sonen behöve förberdelsetid.
I förrgår skickade vi tre mail till tre olika lärare.
Vad var matteläxan? Vad var musikläxan? Hur ska vi lösa grupparbetsproblemet under Teknologin?
Ingen ser utanpå min son hur han mår på insidan.
"Ingen bryr sig om hur jag mår, det viktigaste är bara att läxorna blir gjorda, mamma!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar