Nu när flytten tillbaka till Sverige närmar sig med stormsteg är det dags för mig att söka jobb. För första gången på 17 år ska jag söka jobb. Sist jag gjorde det var 1996 när det var bestämt att jag skulle flytta till min kille, som nu är min make. Han bodde ca 20 mil söderut från mig då.
Den gången sökte jag jobb. Och fick ett.
Nu är det dags igen, helt enkelt. Hur gör man?
Bara vi pratar om det här hemma så knyter det sig hos storebror. Han blir hypernervös, orolig, får svårare att somna, lämnar inte min sida och ställer frågor hela tiden.
Han är livrädd för att jag "ska förstöra hela sommaren" med att eventuellt behöva jobba. "Vi som ksulle ha så mysigt tillsammans, mamma!"
Han är så van vid att ha mig hemma.
Det är svårt, känner jag.
Vi har haft den förmånen att jag har kunnat vara hemma ganska så mycket under alla sommarlov. Vi har fixat och donat med semesterveckor och mamma-dagar hit och dit att mina killar är vana vid att ha mig hemma.
Vilket i sin tur har varit otroligt välbehövligt med tanke på vår familjesituation.
Vi har inte kunnat lämna vår son på sk sommarfritids, där skolor hat gått ihop med andra skolor. Där fritidspedagoger har slagit sig ihop med andra likasinnade från andra skolor. Dä elever från andra skolor har varit.
Inte en chans på kartan att det skulle ha funkat.
Därför har vi fått trixa lite. Det har funkat otroligt smidigt. Och när jag var egen företagare så löste det sig även då.
Men det finns ju alltid nackdelar med det också.
Deras vana att alltid ha mamma i närheten gör ju att det blir svårare att klippa navelsträngen.
Jag behöver ett jobb när vi kommer hem.
Jag är inte så kräsen heller vad gäller jobb egentligen. Mina krav är inte så svåra att tillmötesgå för en blivande arbetsgivare. Jag vill bara ha ett jobb må-fre, 09.00-15.00. Inga kvällar och inga helger. Det kan ju inte vara så himla svårt att finna!!
Eller hur?
Helt ärligt så stressar inte det mig så enormt mycket.
Det som däremot stressar mig är hur skolstarten för storebror kommer att gå.
Med en ny skola, nya klasskamrater, ta bussen till stan, ta sig hem. Hitta rätt, passa alla tider.
Ioch med denna skolstart i gymansiet så skulle jag vilja vara nära. Kunna vara tillgänglig om det skulle behövas. Kunna ta bilen och hämta honom om han ringer i affekt från golvet på en av toaletterna.
Iallafall i början.
Vi hoppas att han ska hamna i samma klass som en del av hasn gamla kompisar. Som kan hjälpa honom på traven en smula när det behövs.
Maken ska ringa antagningsenheten nästa vecka och kola läget om vi har nån som helst möjlighet att kunna påverka klassindelningen.
När han var på väg upp i sjuan så hade vi mycket påverkan. Men till gymansiet kanske det är olika.
Vi får se.
Och vi får se hur det går med jobbsökandet också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar