Vilken kille!!

Våran 15 åring som alltid har gått i mjukisbyxor och tshirt sa plötsligt för några veckor sen:
"Mamma, när jag går ut nian vill jag ha vit skjorta, kavaj och slips."
Jag tvekade inte en sekund och sa att det fixar vi direkt.

Idag har pappan och sonen varit och handlat. En vit skjorta, en grå kavaj, en orange slips och nya skor. Det här gör pappan så bra.
Jag fick inte följa med.
Sonen var så stolt när han klev ur bilen med alla dessa påsar som de hade shoppat.
Båda två smög de uppför trappan och jag förstod att han skulle mannekänga för mig. Till detta ska han alltså ha ett par snygga jeans som redan fanns hemma.
Och alltså- när han kom ner för trappan.....
Han var så otroligt snygg. Han var så stilig. Han var så stolt. Min unge.

Nu snackar vi alltså om en kille som inte har burit skjorta sen han var tre år och var med på vårt
Bröllop. Som inte gillar knappar av anledningar som vi andra aldrig kommer att begripa.
Vi snackar om en kille som aldrig någonsin har kunnat ha någonting runt halsen. Varken halsband, halsdukar eller medaljer han fått under årens lopp.

I våran familj är det här så stort så ni kan inte ana!
Som han har tänkt på detta. Som han har förberett sig själv på det här. Han ville förändra själv, han bestämde sig, han gjorde det och nu är kläderna upphängda på en galge i hans rum.
Det enda som saknas är ett bälte. Sånt har han heller aldrig kunnat använda av nån anledning.
Men det ville han inte köpa utan de kom överens om att han ska låna pappas.

När han hade stått där i köket med hela outfiten en bra stund och jag bara stod och log med hela ansiktet så sa han till slut med ett leende som nådde ända upp till hans ögon:
"Nej hörrni, får jag gå och bli mig själv nu?"

Nu längtar jag efter skolavslutningen ännu mera!