Fick precis ett mail från lillebrors mentor. Han är orolig över lillebrors mående.
Under ett par veckors tid har nåt hänt med honom. Vi har också märkt det. Doktorn har tittat på honom. Han är liksom fullt frisk vad proverna visar.
Alltså är det nåt annat. Men vad?
Jag är fortfarande inne på att han är nära en depression. Men jag törs knappt nämna det för maken som inte tror det. Han tror bara han är lat och bekväm och behöver komma igång med träningen igen efter sin skada i ljumsken.
Medan jag tror att det är mer. Klart att träna hjälper till att må bra. Men jag tror ändå att det ligger djupare.
Nu vill mentorn iallafall ha ett möte angående honom så vi kan "hindra tillståndet från att bli värre".
Jag tror inte vi har förstått hur dålig situationen är. Jag är därför mycket tacksam över mentors agerande.
Dags för oss föräldrar att fatta läget.
Dags att samla kraft även här.
NU ringer maken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar