Maken åker till Sverige tidigt i morgon bitti för en kurs på fyra dagar.
Det är inget konstigt alls. Han har rest och varit borta mycket och ofta. Vi har klarat oss bra.
Men nåt har hänt under den sista månaden.
Jag känner en oro inom mig som inte har varit där tidigare.
I morgon är det måndag. Alla måndagmornar är jobbiga.
Imorgon är inte vilken måndagmorgon som helst. Det är en måndag som är lika med första dagen efter ett lov. Vilket gör denna måndag svårare än vanliga jobbiga mornar.
Alla förändringar mellan skola-lov och sen tillbaka från lov-skola är tuffa övergångar.
Jag önskar att ni, kära läsare, är med mig dessa dagar. En liten tanke från er gör att jag både orkar mer och känner mig bra mycket starkare.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar