måndag 4 mars 2013

Så klok

Alltså. Det här blir visst mitt tredje inlägg idag. Men jag bara måste få skriva av mig.

Min son är så himla klok. Några av hans stora styrkor är just hans enorma klokhet, hans vältalighet och hans mognad.

Har sällan mött en sån mogen 15 åring. Han är som en ung vuxen. I vissa avseenden.

Under tiden här i vår nya hemstad så har inte vännerna varit många, kan man säga. Och det är ju inte så konstigt om man inte vet hur man ska intragera med andra. Det har varit skolan, fotbollen och så vi fyra. Lillebror har umgåtts lite mer med sina nyfunna vänner på olika sätt.

Storebror har oxå haft chansen, men precis som i Sverige så har han alltid hittat på skäl för att slippa umgås. Till slut så tröttnar ju folk såklart. De slutar att bjuda in och fråga. Just det har hänt i hans fall.

Allt eftersom de nya kompisarna enligt honom själv "inte passar".

När jag stod i köket vid spisen och lagade mat tidigare idag kom han ner och hängde på köksön. Han ville prata.
Nu när det är klart att vi ska flytta tillbaka till Sverige så har han inte tankarna på nåt annat, kan man nästan säga. Allt i hans hjärna kretsar kring detta och då känns ju dessa tre månader som är kvar som en hel evighet.

Nu sa han så här:
"Mamma, jag är orolig för att när jag flyttar hem till Sverige igen kanske jag inte kommer att vilja vara med mina kompisar ändå. Och då är jag rädd för att känna att den här tiden här borta har varit bra iallafall när jag inte har behövt umgås."

Kan ni förstå hur han menar?
Det kunde jag. Just nu är han rädd för att hans sk isolering här kommer att göra så att han inte vill vara med kompisar hemma i Sverige. Samtidigt som han inget hellre vill, innerst inne.
Men det är inte hela sanningen. Vi pratade mycket fram och tillbaka och han insåg tillslut att egentligen är det inte vännerna som han saknar. Absolut till en viss del.
Men den viktigaste känslan i hans fall är "känslan av att kunna vara med sina kompisar". Att liksom  kunna välja.
Här har han inte alls samma möjlighet att känna den känslan.

Visst är han klok, min son?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar