Jag läser en del bloggar som är skrivna av människor i typ samma situation som jag själv. Jag lär mig oerhört mycket av andra som vet vad jag själv pratar om.
HHittade denna text på den här bloggen. "M som i underbar", heter den.
Klicka på den röda texten så får ni upp den länken.
"Det är lättare att känna sig "lyckad" och "duglig" när förmågorna får chans att mäta sig med förväntningarna. När vi börjar förvänta oss så mycket mer än vad som finns i förmåga i en specifik situation så kan allt stjälpas åt sidan - återigen och när det hänt tillräckligt många gånger, då ger man upp"
Just i det här området måste jag få med min make på tåget. Ännu mera.
Han anser fortfarande att "bara han kommer över tröskeln så kan han" eller "bara han tänker så här istället så kommer det att gå bra" .
Tänk om maken kunde se det som sonen klarar istället för det han borde klara av. Att det är maken som måste "tänka på ett annat sätt".
Samtidigt som det är vårt jobb som föräldrar att puscha och stötta. Gränsen är hårfin, känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar