MItt eget liv?

Solen skiner idag. Har gjort så i flera dagars tid faktiskt. Otroligt skönt. Dock väldigt kallt fortfarande.

Jag har verkligen saknat solen. Och som jag saknar värmen. Att bara kunna öppna fönstret. Gå ut utan varma kläder. Känna solens strålar mot kroppen. Ta en kaffe på altanen.

Men ändå sitter jag här. I soffan. Har inte varit ute. Orkar inte. Vill inte. Har ingen som helst lust. Och jag känner inte igen mig själv. Det är lite läskigt. Jag får dåligt samvete för att jag inte kommer med några ideer till familjen att göra. Jag är helt initiativlös och orkeslös. Jag vill helst bara sitta här i soffan. Under min filt. Fast solen skiner och maken som vanligt är så himla speedad.

Eftersom det är så halt ute så kan han inte vara ute och springa, så idag tog han en Powerwalk istället. Klädde sig så himla hurtigt och gav sig iväg med lurarna i öronen. Det såg så skönt ut.
Men jag orkar inte. Vill inte.

En hel påsk bara så här tråkig.
Stackars min familj som har en så tråkig mamma. En sån trött mamma just nu.
Är det att sätta på sig offerkoftan? Jag vet inte. Det är inte meningen isåfall. Mest ett kanstaterande faktiskt.
 Jag tycket inte synd om mig själv. Jag tycker mest synd om maken. Barnen överlever. De känner nånstans innerst inne att det är skönt de med. Att ta det lugnt.
Men maken är ju såklart vuxen och får ta ansvar för sitt eget liv. Vilket han måste göra på sitt sätt.
Jag är ju vuxen jag med och måste ta ansvar för mitt eget liv. På vilket sätt? Det är just där skon klämmer en smula.

Hur gör jag då? Det är lite det som är kruxet. Hur kan jag ta ansvar för mitt eget liv?

Vad vill jag?
Hur vill jag leva?