Våran kille har egna idéer. Om saker och ting. Som är otroligt viktiga för honom, men som kan vara lite svårt för andra utomstående att förstå.
Vi märkte redan när han var en liten pojke att han var rädd för saker som ingen annan två åring var rädd för. Han kunde inte vistas nära blommor, han var livrädd för växter som blommade. Gröna växter var lite enklare att går förbi. Solrosor var absolut värst. Första gången han kom hem med en bukett självplockade blommor började jag att gråta av glädje. För jag visste vilken kraftanstängning det var för just honom. Och det var nog inte ens en bukett när allt kommer omkring. Det var nog bara en enkel, liten blåklocka. Nu är just rädslan för blommor lite mindre, men solrosor funkar fortfarande inte.
Han har aldrig kunnat äta "mörk" mat. När han var yngre var även mat gjord i ugn omöjlig att äta. Ytan blev hård och mörk.
Nu vid femton års ålder äter han fortfarande väldigt lite av den mörka maten, men smakar iallafall. Och han vill alltid veta vad vi får för mat. DEn frågan ställer han ungefär 1000 ggr om dagen.
Han äter inte frukt där han ska äta skalet. Bananer går ibland. Kiwi funkar bra. Äpplen går bara om jag skalar dessa först.
I hans liv är det otroligt viktigt att allt han ska dricka är kallt. Han kan inte dricka om det är rumsvarmt eller om den är avslagen. Eftersom vi inte dricker kranvattnet här där vi bor så har vi alltid petflaskor med vatten hemma. Han är våran dricka chef, kan man säga. Han ser till att det alltid finns kallt vatten i kylen och blir oerhört störd när vi andra har glömt att göra detsamma.
Kläder är ett annat kapitel. Klädesplagg med nåt som innehåller dragkedjor eller knappar har aldrig funkat att ha på sig. Han kan inte ens sitta nära mig om jag har en munkjacka på mig med dragkedja.
Han har aldrig använt halsband eller kunnat hänga sina medaljer efter fotbollscuper runt halsen. Han har helt enkelt tagit dessa i handen. Ytterjackan är det enda plagget som han använder med dragkedja. Och den kan han inte ha på sig om den är öppen. Den kan han bara ha på sig om den är helt stängd. Ända upp till hakan. Behöver han ha den öppen så tar han av sig den ist.
Tröjor får inte ha mönster på sig. Helst enfärgade. Han tycker inte om att vara för varm. Hellre för lite kläder än för mycket. Skjortor har han aldrig använt. Bara när jag tvingade honom när han var yngre. För att jag tyckte det var viktigt. Så dumt.
Han har svårt för solljus och vill helst dra ner alla gardiner och persienner när vi andra bara älskar att solen äntligen tittar fram.
Han har svårt med höga ljud och har aldrig gillat dammsugaren eller arga röster.
Han har aldrig gillat när man tar på hans hår. Att gå till frisören var ok först vid 12 års ålder. Innan dess var det jag som klippte honom hemma. När han var liten klippte jag med saxen när han sov. Passade på då.
Kroppskontakt är inget han uppskattar alls. Han har inte varit killen som sökt efter att få krypa upp i knät överhuvud taget. Nuförtiden kan han sträcka ut foten i soffan och vill att jag håller på den. Med ett stilla grepp.
Ja, det här var en del av våran fina femtonåring. Det finns mycket mer som gör honom unik. I hans värld är det vi som inte är kloka som äter denna mörka mat. Hur kan vi tycka om blommor egentligen?
Och kroppskontakt, hur kan vi gilla det?
Innan vi föräldrar visste bättre så såg vi som vår uppgift att försöka ändra på honom. När han i samma veva försökte ändra på oss. Vem har rätt och vem har fel? Vem kan ta sig rätten att bestämma det?
Tänk om jag hade all denna erfarenhet och vishet för femton år sedan. Så mycket jag hade gjort annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar