Och där sjönk vi som en sjunkbomb, både jag och killarna.
Efter ett par väldigt bra dagar där vi har haft det otroligt bra så var det dags att sjunka en bit.
Man kan säga att jag och killarna äter upp varandra. Vi förtär varandra. Vi tröttnar på varandra.
Fördelen att vara tillhands hela tiden är att kunna vara tillhands.
Nackdelen att vara tillhands hela tiden är just det. Att hela tiden vara där. Förutom när de är i skolan så är jag där varenda vaken sekund i deras liv.
Både positivt och negativt. Just idag mest negativt. Storebror bröt ihop. Blev arg på lillebror som behöll sitt lugn imponerande coolt. Men när han väl gick in i sitt rum så bröt även han ihop i tårar och ilska över att ha en brorsa som är så dum i huvudet.
Och denna helg har det verkligen varit så. Vad än lillebror har sagt, så har storebror huggit, hånat, suckat eller sagt nåt annat dumt. Han har inte kunnat låta bli att kommentera ALLT som lillebror säger. Vilket gör att lillebror blir galen.
Vilket även betyder att jag har varit på både storebror och lillebror med påminnelse om att de har båda eget ansvar över sina egna beteenden.
Just nu kan de inte vara i samma rum. Knappt ens i samma hus. I går eftermiddag körde jag lillebror till ett party han var bjuden till vid 15 tiden.
"Vad skönt att komma ifrån det här dårhuset!"
Lillebror är den som faktiskt har egna kompisar. Som han kan åka till, umgås med lite granna, sova över hos osv. Men storebror är hemma dygnet runt. Hela tiden. Han har inga vänner han umgås med på fritiden. Han tycker att livet är oerhört tråkigt, ensamt och trist.
Samtidigt som han vägrar att vilja göra nåt. Mycket märklig sits. Han vill inte ha kontakt med nån från skolan. Han vill inte att vi bjuder hem folk hit. Han vill inte att vi åker hem till nån annan heller.
Kan tilläggas att under helgen har han inte ätit conserta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar