Bokat

Nu har vi bokat biljetter för en resa till Sverige för mig och sönerna.
Under vårt sportlov här passar vi på att åka till vår kommun som vi lämnade innan flytten utomlands.

Ingenting är bestämt om flytt tillbaka till Sverige, men vi vill sondera terrängen en smula. Kommer han in på valda linjen och vi stannar kvar här så är det ju bara att tacka nej.
Maken har pratat med rektorer och vi är välkomna att hälsa på. Vi vill att sonen ska få möjlighet att kunna se hur skolorna ser ut innan han väljer program och vilken skola. Han själv vill veta hur idrottshallen ser ut. Hur skåpen sitter och hur matsalen ser ut.

När han började i sjuan och flyttade från mellanstadiet till högstadiet funkade allt så himla bra. Vi hade en otrolig hjälp från rektor på högstadiet och en spec lärare som hela tiden fanns till hands. Vi hade sk överlämningsmöten med alla vuxna inblandade under våren.
Vi pratade med en av sonens vänner och hans föräldrar. Eller två faktiskt.
För i sjuan splittrades alla sexor och skulle blandas ihop till andra klasser. Otroligt skönt om man inte har vänner i sin ursprungliga klass. Otroligt jobbigt om man har bästisen i den gamls klassen.

I vårt fall fanns en kompis som sonen hade en relation med. Samt en annan kille i en annan sexa.
Då började vårt slit för att försöka få dessa tre att hamna i samma klass. Samt att de tre skulle få ha skåpen bredvid varandra.
Våran kille fick komma till skolan och till och med välja var han ville ha sitt skåp. Eftersom han inte skulle må bra av att ha skåpet mitt i ett rum eller mitt bland alla andra.
Han valde ett skåp i ett av hörnen och hade således inte så många runtomkring sig. Men just sina två vänner precis bredvid. Av en händelse "råkade" det bli så.

Veckan innan sjuan började var vi i skolan och kollade en sista gång innan skolstart.
Dessa tre killar hamnade i samma klass. Sjuan gick galant. Med stöd från spec lärare och liten grupp i matten. Med en mentor som var fantastisk och med uppföljningsmöten varje fredag eftermiddag med denna mentor. När jag säger att allt gick galant betyder inte det att allt flöt utan härdsmältor. Men det förstod ni säkert.
Det var blod, svett och tårar även då. Men med vuxna som förstod. Jag behövde hämta sonen ett par gånger när han ringde mig på jobbet och sa att han låg på toagolvet och skakade. Med panikångest i hela systemet.  Att ha den bilden framför sig. Sin egen unge liggandes på ett skitigt toalettgolv.  Med panik i blicken.

Nu önskar vi samma fina övergång. Vi vill alla ha en så fin och positiv start på gymnasiet som det bara är möjligt. Och det kan börja med ett personligt möte med en rektor i taget. Som vill visa upp sina skolor.

Om vi väljer att stanna här så är det bara för honom att fortsätta som han gör och då hamnar han i grade 10 helt enkelt. Inga konstigheter alls.

Den här skolan har elever i åldrarna 3-18. De läser efter ett program som heter IB-programmet, Bachelorette nånting. Stannar vi kvar här och liksom börjar gymnasiet,  så blir det lite bökigare för honom att börja på ett vanligt kommunalt svenskt gymnasium hemma i Sverige om ett el två år. Med risk för att behöva gå om år 1.  Medan han lätt som en plätt kan hoppa över till en IB-skola i den staden som vi flyttar till.

Alltså. ganska mycket tankar maler i huvudet. Vi är verkligen inte på det klara med nåt ännu.
Men vi börjar ändå med ett besök i Sverige. Sedan får vi se var det leder.