Liten.

Min lilla blogg är inte så stor. Den är anonym och inte särskilt utspridd. Med hänsyn taget till min sons ålder har jag valt att ha det så. Hade vi varit i början på vår resa så kanske jag hade tänkt på ett annorlunda sätt. Eller inte. Jag vet faktiskt inte.

Vissa inlägg som jag skriver har jag valt att dela på olika forum där jag känner mig trygg och inför folk i samma situation. Andra inlägg stannar bara här. Vissa texter skickar jag vidare till särskilt utvalda.

På det viset blir ni inte så många som hittar hit. Några av er läser varje dag. Några läser lite då och då. Någon hoppar in och läser nåt enstaka inlägg. Vissa återkommer.  Vissa kommer aldrig tillbaka. Och det är så det är.

Jag är oerhört tacksam och ödmjuk inför er alla som läser det jag skriver. Tack, ni är viktiga för mig.

Enligt min statistik på sidan ser jag att bloggen har läsare från sju-nio olika länder nästan varje dag.
En smått fantastisk siffra. Inte så många visningar från varje land, men dock.

Helt otroligt!

Tack alla ni fina människor.