tisdag 26 februari 2013

-12

Sonen ställde telefonen på ringning i morse.
Upp med tuppen för att kunna hälsa på i sin gamla klass i sin skola som han lämnade för tre terminer sedan.

Jag försökte förklara att han inte behövde vara där exkat redan från morgonen. Utan att det kanske räcker med att komam till halv tio rasten och vara med en stund.
Men nej. Han vill vara med hela dagen. Allt annat är liksom otänkbart.
"Det förstår du väl, mamma!"

Och jag är verkligen jätteglad över att han vill över huvudtaget.
För det vill inte lillebror. Han ligger här i sin säng och har just fått frukost på sängen.

Vi satt vid frukostbordet och jag höll storebror sällskap vid frukosten kvart över sju.
När han sedan skulle gå ner till hallen så sa jag Hej då redan där uppe.

"Du behöver inte följa med ner, mamma, för jag är ju inte 2 år längre!"

Efter en timme kom farmor och farfar hem efter sin morgonpromenad som de tar varje morgon klockan 07.00. "Vi mötte X på vägen i sin blåa luvtröja."

Då har min älskade unge gått till skolan i minus tolv grader utan sin ytterjacka på sig.
Hur tänkte han?

Måste mamma vara med ända till hallen för att jackan ska på?

Jaja, en världslig sak.
Nu myser jag med lillebror istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar