Trubbel

Under eftermiddagen idag kom ett sms från lillebror:

"Mamma, jag behöver prata med dig!"

En minut senare kom ett till:

"När jag kommer hem."

Redan där ringde varningklockan. Han brukar inte skriva såna sms annars, kan man säga.

Han kom hem från skolan genom en annan mamma och kom ingående genom dörren med slokat huvud. Han tog endast av sig skorna och fortsatte in i köket. Där ställde han sig och hängde mot köksön vi har i mitten. Fortfarande med ytterjackan på sig och ryggsäcken på ryggen. 

"Jag mår så illa, mamma. Jag tror jag måste spy", kom en stund senare.

"Ok, men ta av dig dina grejer då", svarade jag. "Jag kan hjälpa dig."

Kläder och ryggsäck kom av och han satte sig i soffan. Sedan berättade han att under sista timmen i skolan så hade alla elever suttit i gympasalen och tittat på en science-show. 

Under den tiden hade han och två killar till suttit med sina mobiler och skickat meddelanden till varandra. En av lärarna hade kommit på dem och beslagtagit alla tres telefoner. Från sina platser kunde de se hur denna lärare helt sonika gick igenom deras meddelanden genom att skrolla neråt. 

Sedan hade denna lärare sagt åt dem att gå till Mr W. Det är han som sköter konflikterna på skolan.

"För det här var verkligen inte ok uppförande!"

Så de gick dit efter skolan. Och fick sån utskällning av denna lärare. Han var så arg och sa att de hade gjort så fel. Att det var lika illa som att facerapa nån. I morgon ska de ha med sig sina telefonenr och lämna över dessa till lärare och inte få tillbaka dem förrän skoldagen är slut.

När han satt i soffan rann tårarna på sonen. Han var rent olycklig. Han fattar att han gjorde fel som satt med telefonen under showen. Men att det var så farligt visste han inte. Han kände sig oerhört kränkt över den förste lärarens agerande som läste alla meddelanden på hans telefon.

Han fortsatte:

"Jag vet fortfarande inte vad jag har gjort för fel, förutom att jag använde den på lektionstid! Vi hade inte skrivit nåt illa om nån. Vi hade inte skrivit nåt om nån annan! Vad är det som är så hemskt?"

Jag kände medan jag satt bredvid honom hur min ilska började smyga mig på. Jag började helt enkelt bli förbannad. Det började nästan koka i mig. Hur kan en lärare ta sig rätten att läsa en elevs privata meddelanden? Om ärendet hade varit nåt annat, typ mobbing eller annat galet hade jag förstått att frågan skulle kunna komma. Men att göra det utan varken elevs eller förälders tillstånd? Vad säger ni om det? Känslan av att mitt barn blev kränkt av en annan människa.  En människa som dessutom utger sig för att vara vuxen. Så jobbig känsla. Nån ska fan inte ge sig på min unge ostraffat. Ni vet hur man blir. Tigermamman kommer fram på en gång.
Då är det bra att ta ett djupt andetag och andas en smula.

Jag ville veta allt. Hela sanningen. Hade verkligen inte killarna skrivit nåt annat? Nåt som läraren hade reagerat på? Hade nåt annat hänt?

Men nej. Inte enligt honom själv.

Han fattar att det var fel att pyssla med telefonen. Han fattar att läraren tog telefonen. Men resten fattar han inte. Och helt ärligt förstår inte jag heller skolans agerande i frågan. Så det blir att ringa denna lärare ikväll. Och fråga vad som händer.

När sonen hade berättat allt som var hans sanning så sa han:

"Jag satt i bilen på vägen hem och visste inte hur jag skulle säga det till dig, mamma. Men det var det enda jag tänkte på hela resan. vad skulle jag säga? Hur skulle jag säga? Och nu är jag glad att jag har sagt det!"

Illamåendet försvann.

Jag kramade om honom och kände en sån enorm lycka samtidigt. Det är ju det här som jag har tjatat om alla hans 13 år på jorden. Du kan alltid komma till mig och berätta. Vad som än händer så finns jag. Vad som än kommer att hända så älskar jag dig oavsett. Jag kommer inte alltid älska allt du kommer att göra, men jag kommer alltid att älska dig.

"Jag tänkte att om jag inte berättar för dig, mamma, så kommer nån annan att berätta. Och då är det ju bättre att du redan vet."

Det här är första gången som lillebror råkar i "trouble", som de säger här. Och nån gång måste det ju hända. Förr eller senare så hamnar man i trubbel. Så klart. Det finns inte en enda människa som går igenom livet utan att hamna i trubbel, sa jag till honom.

Så nu ska vi ringa och föregå lärare. Få hans version av det hela. Få en förklaring. Det finns alltid två sidor på ett mynt.

Livet som förälder.