På besök i Sverige

Igår tog jag och sönerna flyget till Bromma. Sedan fick vi ta tåget vidare till vår hemstad.
Att resa har alltid gått hur bra som helst.
Våra båda barn är vana sedan småbarnstiden att resa. Jag tog tidigt  med mig killarna på tågresor runt om i Sverige eftersom min familj bor ganska utspritt över landet. Väl förberedda med allehanda tågmys har det till och med varit ganska så mysigt.

Våran kille med sin ADD diagnos har aldrig varit killen som har varit utåtagerande på nåt sätt. Han har istället varit killen som varit orolig invändigt och har alltid hållit sig vid min sida som ett plåster. Jag har aldrig behövt oroa mig över om att han nångång skulle få för sig att smita. Utan han har snällt hållt sig vid min sida.

Nu vid 15 år hjälper han till med att bära väskor och erbjuder sig till och med att ta den tyngsta.
Men han går fortfarande exakt vid min sida. Inte en millimeter från mig. Går jag en meter åt höger för att det känns lite trångt så följer han med som om han satt fast i ett gummiband. Stannar jag för att låta honom gå före mig för att vi kanske får möte eller så, så stannar han också.

Resan hem till farmor och farfar gick toppenbra. Vi ska bo här tills på torsdag när det är dags att åka hem igen.

Idag söndag har lillebror varit ute på egna äventyr med sin kompis och dens pappa hela dagen.
Storebror som har längtat så efter att få träffa sina vänner här i Sverige som han har sagt innan vi åkte, har inte varit med nån av dem. Jag föreslog att han skulle ta kontakt med dem och kanske hitta på nåt idag när det är söndag. Men nej, "inte idag, mamma".

Så han har varit med mig hela dagen. Inte mig emot, men det smärtar inuti  mig. När jag vet att han skulle kunnat vara med sina jämnåriga vänner. Chilla, äta pizza, spela PS3 osv. Han valde hellre att följa med mig till våran villa och rensa i källaren.

I morgon har vi bokat två möten med två rektorer på två av gymnasieskolorna här istan.
Sonen ska få sig en perosnlig visning och få tillfälle att kolla runt och få sig en bild av det hela innan det är dags för honom att lämna in sin ansökan. VI har fått anstånd från antagagningsenheten och behöver inte lämna in ansökan förrän om ett par veckor medan det obligatoriska inlämningsdatumet var den 15 feb.

Farmor står och lagar mat. Farfar läser tidningen. Lillebror har kommit hem. Storebror är och tränar med sitt gamla fotbollslag.

Nu är det bäst att jag går ner och hjäölper svärmor i köket.

Hej svejs.