lördag 9 februari 2013

Only dead fish follow the stream

En fredag eftermiddag i bilen på väg hem från skolan.
Jag, lillebror och storebror i samma bil. Som vanligt. Lillebror satt i baksätet och nästan somnade med näsan mot rutan. Han är så himla trött nu för tiden. Kanske för att han växer så enormt för tillfället. Snart är den här mamman minst i familjen nämligen. Bara så ni vet.

Storebror pratade. Och som han pratade. Han var på ett osedvanligt gott humör den här eftermiddagen. Underbart! Med glimten i ögat berättade han att han numer vet varför han får lägre betyg än de andra i sin klass när det gäller inlämningarna på skrivuppgifterna i "social studies", typ samhällskunskap. Fast han skriver lika mycket.

"Jo, mamma, jag ser inte riktigt det som de andra ser. Jag ser andra saker i en text. Om Mr S vill att vi ska skriva ner det vi anser är det viktigaste angående WWII så har ju han ett svar som han har tänkt sig. Jag skriver nåt annat. Nåt som inte är fel, men som han inte hade i sin tanke."

Sonen berättar vidare att läraren då vill att han ska berätta hur han tänkte. Sonen gör det och läraren håller med om att sonen har rätt. Men att det ändå inte räcker ända fram till högsta betyget.

Våran kille läser ämnet svenska på distans via Sofia Distans på nätet. Ett toppen bra sätt att få ett betyg i ett ämne som inte finns att tillgå i den nuvarande skolan men som det krävs ett godkänt betyg i för att kunna söka till gymnasiet till hösten.

Där får han också feedback från sin lärare. Fast via mail. Han har lämnat in sina uppgifter och får betyg efter varje gång.
Även här har han fått höra att han skriver svar som läraren "aldrig nånsin har sett från en tidigare elev". Han får väldigt bra betyg.

Igår infann sig en aha-upplevelse hos våran kille.

Han känner att han inte är som alla andra. Han vet att han ser detaljer som ingen annan lägger märke till. Han ser ett mönster som ingen annan ser. Han läser en text som ingen annan gör. Han vet att han tänker annorlunda än andra.
Han vet och känner allt detta.
Men han fortsätter att göra det. Han tystnar inte. Han står för det han ser. Han står för det han tänker.
Han kan förklara för sina lärare hur han menar. Han kan få fram sin ståndpunkt och få andra att förstå hur han tänker.

Han vidgar andras vyer och får andra att se saker ur ett annat perspektiv.

En fantastisk styrka, känner jag. Mitt i allt jobbigt som han måste genomleva varje  dag så gör han saker och ting med flaggan i topp. Även om han inte har det svaret som alla andra förväntar sig att höra så har han ett svar. Ett annat svar. Ett bra svar. Ett annorlunda svar.
Han följer inte med strömmen. Han vågar gå en annan väg. Han vet om det själv. Innerst inne är han själv så stolt över detta.

Som mamma är jag så glad över att han själv har kommit på detta. Han har jobbat så mycket och så länge, och gör så fortfarande, med sin känsla av personligt misslyckande att denna insikt gör mig helt gråtfärdig.


Som Louise Hoffsten just sjöng:
"Only dead fish follow the stream"




2 kommentarer:

  1. Åh vilken härlig insikt för honom själv att komma på det. Och vilket jobb ni har gjort för att han ska bli/vara trygg i sitt sätt att vara, även om det inte är som alla andras sätt. För VEM bestämmer egentligen vems sätt som är det korrekta sättet.
    Glädje känner jag för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, snälla Rosa fantasier.
      Precis. Vem kan ta sig rätten att bestämma vad som är korrekt eller inte?

      Han har alltid gått sin egen väg. Aldrig brytt sig om vad andra tycker eller tänker.
      Ibland modigt, ibland dumdristigt. Hans åsikter har alltid varit ganska starka.

      Tack återigen för din glädje. Delad glädje är dubbel glädje.

      Radera