Tack för era kramar och tankar efter inlägget jag skrev igår.
Jag hade en jobbig dag igår och den känslan finns kvar, dock inte så hårt etsat. Er omtanke gjorde att jag faktiskt kände er närvaro. Så ett stort tack från djupet av mitt hjärta.
När såna dagar som igår har passerat är det ganska skönt att hitta nåt som är roligt. Hitta nåt som har funkat. Nåt som kan få en någorlunda back on track igen.
Och såna bra, härliga saker finns det så klart. Ibland måste man leta och gräva djupt för att hitta det man söker. Ibland finns det närmare än vad man tror. I det här fallet finns det faktiskt väldigt nära.
Sonen är en fena på språk. Han är så himmelskt duktig så det är inte riktigt klokt. Han kan höra hur det ska låta. Han kan se hur det ska stavas och han har "det" helt enkelt.
Tänk om han nånstans kunde få in det i sitt eget system och förstå hur enormt duktig han är på just det.
Men han själv tänker inte så och han bryr sig föga om sin styrka vad gäller detta.
Efter ett och ett halvt år i hans nya stad där han enbart har pratat engelska så räknar numera lärarna på skolan honom som en av de engelska "naitve speakers", alltså en av dem som har engelska som hemspråk. Han talar flytande och har sån fin accent. Jag är så stolt över honom och hela hans väsen.
I svenska som han läser via Sofia Distans så lämnar han in uppgifter på löpande band så fort han blir färdig med nåt som ska lämnas in.
Han sköter detta ämne helt utan hjälp från mig som är hans handledare. Han har fixat allt och har haft full koll på uppgifter, inlämningsdatum osv.
Sedan får han betyg på varje inlämnad uppgift och feedback av hans lärare från Sofia Distans.
En av hans styrkor är att skriva. Han skriver så fint och han har ett så enormt ordspråk.
PÅ sista uppgiften fick han betyg"A".
Alltså, jag är så stolt så jag baxnar.
I franskan som han läser som B-språk har han lärt sig mer under dessa tre terminer än vad han gjorde i spanskan som han hann läsa i Sverige i tre terminer innan vi flyttade hit. Han har språkets gåva och jag hoppas vid mitt hjärta att han kan komma att göra nåt med hans styrka vad det lider i framtiden.
Tänk om han kunde inse hur lätt han har det i dessa ämnen.
Men det rinner bara av honom och säger "att det hjälper ju knappast mig i matten".
Han är ganska rolig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar