Lidingöloppet och körkort

Sonen har anmält sig till Lidingöloppet.
Det gjorde han redan i december.
Som han tränar inför detta.
Lidingöloppet är alltså ett lopp som är tre mil i ren terräng. Inte på gator och torg som ett marathon.
Backe upp och backe ner i tre mil.

Det här är början på hans mål att göra hela Klassikern.
Jösses!

Annars pluggar han körkortsteroi så det bara sprutar genom öronen.
Och har han bestämt sig för att plugga teori så är det bara det han läser. sen han åkte till fjällen med farmor och farfar har han endast läst just denna bok. Inte ens 91:an eller Bamse. Snacka om fokusering.
Igår gjorde han det första testet på nätet för körskolan. Han hade bara 12 fel av 70. På första försöket.

Sen satt pappan och han och gick igenom fråga efter fråga på de som han hade haft fel. Och nu snackar vi otroligt grundligt. Och noggrant. Vilket tålamod.
Så är det om man har målet att ta körkort på sin 18 årsdag om knappa två månader.

Känslan av att bli undanskuffad

Storebror lämnade vi av i farmors och farfars stuga i söndags. I måndags åkte vi till Gothia Cup, världens största ungdomsturnering i alla kategorier.
1700 fotbollslag från 75 länder fanns på plats i Göteborg under den här veckan. 4000 matcher skulle spelas på en mängd olika planer.
En fantastisk organisation och en helt otrolig upplevelse för den som gillar sånt.

Jag är en av dem som bara älskar den turneringen.
MIn stora son är precis tvärtom.
Jag har fått ta hänsyn till honom under tre av mina upplevda Gothia. I år var storebror med farmor och farfar hela veckan. Och jag och maken har bott på hotel och vi har bara gjort det vi har velat. Gått på Heden och kollat på fotboll, känt av atmosfären. Kunnat åka spårvagn och pendel för att kolla på lillebrors matcher. Har inte behövt ta bilen för att nån i sällskapet inte har fixat det kommunala alternativen. Vi har kunnat bestämma något, och sen kunnat ändra oss på en sekund. Vi har kunnat umgås med andra föräldrar och hängt med dem.

Min fjärde Gothia-upplevelse blev personligen min roligaste.

Storebror har haft det ganska så bra hos farmor och farfar. Inte helt hundra visade det sig när vi kom dit i fredagskväll.
Han har ALLTID sovit i samma säng i deras stuga. I samma säng i ett rum med två våningssängar.  En jätteviktig detalj för att han ska må så bra osm möjligt just där. Han sover där även när vi är där alla fyra.
Min man har tre syskon och de har varsin egen familj.
Just den här veckan skulle makens ena lillasyster bo i lillstugan som den kallas. Hon, hennes man och deras tre barn.
Plötsligt så kom det gäster till lillstugan. För att hälsa på lillasyster. Och det kom så många gäster så att syster och barn inte fick plats i lillstugan för att sova.
Och då flyttade de upp till storstugan och vår sons rum. Tre platser var ju lediga hos honom och de flyttade in där. Mot hans vilja.
Efter en natt tröttande han och flyttade in till ett annat rum. Där farfars bror från Amerika hade sina grejer. Men som för tillfället var på annan ort.
Mot sin vilja flyttade han in där.
Kvällen efter kom farfars bror tillbaka och ville ha sitt rum.
Då sonen vägrade flytta in till sin vanliga säng där makens syster med två barn bodde så tog han sin madrass och flyttade ut i uterummet. Där är det rått, kallt och fönster överallt.
Där sov han resten av veckan. Mot sin vilja. Men han har absolut inte protesterat högt. Det skulle han aldrig göra.

Inte alls ok. Nånstans egentligen. Jag är förvånad över farmors beteende. Det är lite som det var för några år sedan. När de inte förstod nånting.

Det här berättade han först när vi kom dit i fredagskväll.
Han var så förbannad. Han var så arg.
Han ifrågasatte hur hans faster kunde bjuda in så många gäster till lillstugan utan att det fanns sängplatser ens till alla.
Han ifrågasatte sin fasters barnuppfosrtan. Han ansåg att deras barn, alltså hans egna kusiner, kan skrika sig till vad de vill. Vill de åka fyrhjling fast farmor har sagt att maten är klar, så får de göra det.
Vill de helllre äta bullar än äta mat så får de göra det.
Han hade så många åsikter och jag kunde inte annat än att hålla med honom.

Samtidigt som jag berättade för honom att det är bra att veta att alla familjer gör så gott de kan. Alla mammor och pappor gör det de anser vara bäst just där och då.
Att jag gör likadant. Att jag tar beslut i tron att det är det bästa för min familj.
Iblnad blir det galet och helt fel. Oftast blir det bra.

Han lyssnade.

"Så daltiga har ni aldrig varit, mamma. Ni har alltid stått för vad ni har sagt. Det tycker jag är bra!"

Fått lön iallafall

Veckorna går.
Sonen har återhämtat sig bra efter sin känsla av personligt misslyckande ang sitt sommatjobb.

Han har varit en vecka i fjällen med sin fantastiska farmor och farfar. Samt med farfars storebror osm är i Sverige på besök under sommaren. Han bor annars i Florida sen 1969.
Så det var sonen på snart 18, en gumma på 67, en gubbe på 70 och en gubbe till på snart 80 som umgicks under en vecka i Jämtland.
De vandrade, de cyklade, de fikade, de badade i kalla älvar, de kastade snöbollar, de var på bäversafari,  och veckan var hur lyckad som helst. Det är nog inte många 70 åringar som bestiger toppen på Åre. Och jag tror inte att det är många 18 åringar som väljer att åka på semester med sin farmor och farfar samt en farbror på fjällvandring.
Men vår son valde det. Och det är så sagolikt bra, härligt och underbart att han gör det. Utan nån tanke på om det finns nån som skulle tycka att han var töntig.

Och vi fick en veckas återhämtning.
Den var inte helt fel heller. Så kan man säga.

Han har sedan varit med oss resten av familjen i stugan sista veckan. Han har fått jobba med sånt osm han egentligen skulle ha gjort på sommarjobbet. Alltså lite bryggjobb, lite röjsåg, klippning av gräs mm. Han har fått betalt av oss istället. Det är skillnaden.