Makens brorsdotter, tillika hans Guddotter, går i åttan i en stad i Sverige.
Vecka 4-5 2013 är det meningen att hennes klass ska ut på Prao. Ut och jobba helt enkelt i två veckor.
Förra veckan pratade hennes pappa och min make om detta och maken sa vid ett tillfälle att hon minsann kunde komma hit till oss och jobba hos maken dessa veckor.
Vi skrattade åt det och vi skämtade om att skulle hon tröttna på att följa med honom varje morgon så skulle hon kunna praoa hos mig. Jag skulle lära henne allt jag kan om hur det är att vara Hemmafru.
Igår chattade maken och Guddottern. Hon verkar mena allvar med ide'n. Vilket är oerhört modigt av henne som kan tänka sig att åka över till oss i ett annat land i två veckor. Får man hemlängtan är det inte så att mamman kan komma och hämta direkt om man säger så.
Och allt hade ju varit otroligt roligt!
Om vi hade varit en normal familj.
Nu vet jag inte om det är en sån himla god ide' egentligen.
Jag pratade med maken igårkväll.
Två veckor är en lång tid.
Ska kusinen behöva bevittna om det just då är en jobbig period för sonen?
Ska han som är ett år äldre behöva ta risken att han får härdsmältor inför henne?
Ska vi utsätta honom, henne och alla oss andra för detta?
Allt kan gå jättebra.
Allt kan gå åt skogen.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar