Vi hade ju möte med specläraren i går morse, jag och sonen.Vi pratade en del om matten och vi pratade en del om alla Final Exams som ska göras.
Efter att ha haft spec matte med spec lärare sen vårterminen i åttan så hoppade han ju in i den stora gruppen i mars denna termin. Allt för att han är tvingad till att få ett godkänt betyg från den "riktiga" matten samt att han behöver vänja sig vid att faktiskt kunna arbeta i en lite större grupp för på gymnasiet i höst lär det bli att ha matte i en ännu större grupp hemma i Sverige.
Han har verkligen gjort detta med den äran, vår kille. Han har slitit, han har kämpat, pappan har slitit, pappan har kämpat. Tillsammans har de sutttit med matten nästan varje kväll sen i mars. Jag är verkligen full av beundran av båda två.
Men, den stora frågan har ändå kvarstått.
Är det verkligen rimligt att sonen ska göra samma Final Exam som de som har gått i denna grupp hela tiden? Den frågan har hängt i sonens hjärna och har ställt till det skapligt mycket i hans redan så stressiga själ.
Under mötet igår lovade spec läraren att prata med hennes kollega i den stora gruppen och kolla hur hans chanser ser ut till ett godkänt betyg. Hon sa även att "engagemang, vilja att lära, ta ansvar för sitt eget lärande" också ingår i beyget och vad gäller just den biten har han redan fått en sjua, det högsta man kan få. Snacka om jag hade nära till gråten där och då. Herregud, om de visste vad han har slitit. Men det vet de nog.
Idag kom det ett mail från spec läare.
"Hi,
XX had a discussion with this class and showed the kids what they had to make on the final in order to get the grade they wanted. I think the information surprised and pleased your son.
I glad we had the meeting.
If I can help in any other way, please let me know."
Det betyder i praktiken att hur dåligt han än skulle skriva på Final Exam så blir han godkänd för han har så pass bra resultat på de övriga proven sen mars.
Detta berättade matteläraren för sonen igar. Tror ni att han var glad som en lärka.
"Mamma, det här betyder att jag känner precis som Manchester United kände när de med fem omgångar kvar i ligan, redan var klara seriesegrare. De visste att de hade vunnit, men ville ändå gå ut på planen de resternade matcherna och göra det bästa de kunde.
Precis så känner jag nu. Jag vet nu att hur dåligt jag än skriver på Final Exam att jag är godkänd, men att jag tänker göra det bästa jag kan på de två prov som är kvar!!"
Glädjen i vår familj just nu går liksom att ta på.
Och kanske med detta att han orkar ta sig igenom de sista veckornas slit tills han går ut nian den 13 juni och då får ett otroligt välbehövligt sommarlov.
Det finns trötthetstårar, sorgetårar, räddtårar, argtårar.
Idag är det glädjetårar.
Idag är det glädjetårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar