Tre nära vänner oberoende varandra som den här veckan gör oerhört känslofyllda flyttar.
En vän ska sälja sitt radhus som hon och hennes familj har bott i snart 25 år. Där har hon, maken och deras tre barn bott och barnen och vuxit upp. Lillebror i familjen blev tragiskt nog påkörd av tåget och avled när han var 14 år ung. Det var 2010 och resten av familjen har kämpat på otroligt bra stan dess. Nu är det då dags för dem att lämna huset. Och därmed de allra, allra sista minnena från deras lillebror. Nu har de varit tvungna att verkligen rensa på allvar. Och from nu kan de aldrig mera bara gå förbi deras hans rum.
En mycket känslofyllt flytt. Men som jag nu tror är livsviktig. De är redo. Men medvetna för smärtan.
En andra vän som jag tidigare har berättat om här på bloggen, hon som har supit bort hela sin familj. Hon har nu även supit bort hela sin lägenhet kan man säga. Hon hade tidigare i somras för avsikt att gömma sig i sin sommarstuga när hennes mamma och pappa bestämde sig för att sluta betlä hennes hyra och resten av hennes utgifter. De har tidigare betalt öfe rädslan över att barnbarnen inte annars har kunnat träffa sin moder. Sen mars i år har dessa pengar inte längre kommit in och min vän har sagt upp bekantskapen med sina föräldrar för de är dumma i huvudet och fattar absolut ingenting. Det är hennes mammas fel det mesta i min väns liv. Inget eget ansvar för sina egna handlingar över huvud taget. Lägenheten höll på att gå på exekutiv auktion medan hon gömde sig i sommarstugan. Hon valde att under midsommarveckan svälja alldeles för många receptbelagda mediciner och hennes barn fick ringa efter ambulans. Hon överlevde. Sedan dess har hon hotat sina barn att ta livet av sig ett antal gånger. Hon har även sagt det till mig. efter övertalning kom hon trots allt hem igen och fick bo hos en annan vän för att försöka få lägenheten såld under tiden. För att kunna betala av alla skulder hon har dragit på sig och hennes ex make bestämde sig för att "vara snäll" och betala det som hennes föräldrar innehar betalat sen mars. Så lägenheten hann aldrig gå på auktion. Jag hade erbjudit mig att hjälpa till med försäljning av bostaden, samt packning och städning när jag samtidigt berättade om min oro för att när hon har sålt sin lägenhet sitta i sin stuga i all sin ensamhet i Dalarna och supa upp alla miljoner hon får. Då svarade hon så här:
"Om du känner den oron vill jag inte ha din hjälp. Då vill jag inte att du kommer på fredag! Du är inte välkommen!"
Jag svarade tillbaka att samma sekund som hon väljer att söka aktiv hjälp för sitt missbruk så kommer jag. Nej. Hon tänker minsann inte söka nån hjälp. Bara så jag visste det, skrev hon i sms:et och avslutade det med "Ha ett bra liv!"
Jag stannade hemma den helgen. Vännen hon bodde hos uttryckte samma oro och fick samma svar tillbaka. Då drog hon till lägenheten som bara ger henne ångest. Och skäl till att dricka ännu mera. Och sen skylla på oss alla andra för att vi visade ännu en gång att hon aldrig kan lita på folk. Som vanligt alla andras fel. Inte hennes. Alltså var hon helt ensam.
Nu har hon till slut fått lägenheten såld på¨egen hand. Med alla miljoner hon tjänade på den affären har hon kunnat anlita flyttfirma och städfirma. Undrar om hon nånsin tänker betlala tillbaka till sina föräldrar. Nu sitter hon i sin stuga.
Och med sina barn 60 mil därifrån.
Min tredje vän har just fått tag i en alldeles egen lägenhet efter att ha bott hos andra vänner ca 8 månader. Hon drog i mars i år från en relation där hon dagligen blev utsatt för både psykisk och fysisk misshandel under två års tid. Hon har vid flera tiofällen behövt uppsöka sjukhus för sina skador varav en gång har hon fått kämpa för sitt liv, då hon hittades av kräkets exfru som hade fattat misstankar om att allt inte stod rätt till.
Då låg hon och förblödde på hallgolvet efter en misshandel och en så grov våldtäkt att det inte går att förstå. Han hade slagit sänder både glasskåp och spritflaskor som han sedan körde upp rakt in i hennes heliga och skar sönder allt som kom i hans väg. Hon var helt trasig.
Hon överlevde. Hon drabbades även av en stroke, annars hade hon dragit ifrån honom mycket tidigare. Tack vare hennes egna livsglädje och energi så fixade hon även den. Hon tränade på egen hand som en besatt och till slut kom hon iväg. Och jag kan verkligen känna lättanden, glädjen och tacksamheten hon könen för denna lilla etta. Som bara är hennes.
Dessa tre vänner står mig så nära.
De har kommit in i mitt liv under olika faser och i olika tider.
De har alla fått sin del av det som kallas livet. De har alla tre handskats med det som har hänt dem på helt olika sätt.
Två av dem mår lite bättre än en av dem.
Två av dem som har tagit befälet även sina egna liv och bestämt sig för att göra nåt åt sina situationer mår nånstans lite bättre än den som bara skyller på alla andra och inte ser sin egen del i det som händer.
Och jag står mitt i allihopa.
Tre väldigt känslofyllda flyttet på tre olika sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar