Plugga på annan ort? Jösses!

19 åringen har idag jobbat två månader på sitt jobb. Han sliter på oerhört bra och han har under dessa månader jobbat heltid.
Han sliter på bra men orkar inte bre sina egna mackor som han tar med sig varje morgon. Så dessa brer jag alltid kvällen innan. Så han ut smörgåsar och matlåda från kylen och drar.

I helgen har vi haft ekonomi snack alla tre, pappan sonen och jag. Vi kom fram till att han ska betala 2000 kr/månaden till oss samt sin egen bensinkostnad till och från jobbet. Vi står för bilens andra kostnader än så länge, gymkort, telefon och diverse kläder såsom vinterjacka tex.

- Finns det nåt annat ni vill att jag ska göra här hemma, förutom att plocka ur diskmaskinen varannan dag?

Asså, han är ju otrolig egentligen. Den kommentaren lär vi ALDRIG nånsin få höra ur lillebrors mun så att säga. Att lillebror frivilligt skulle erbjuda sig att göra nåt som skulle gynna nån annan än honom själv här hemma. Finns inte på kartan. Just nu iallafall. Han kanske ändrar sig vad det lider.

Som svar till storebror sa vi iallafall att vi vill att han börjar intressera sig för hur man tvättar, hur man lagar basmat och hur man dammsuger/ skurar toan. Inga problem, sa han själv.

Han är i en fas där han verkligen vill vara. Han trivs med att vara vuxen. Dock stressar det honom otroligt mycket att han inte just nu vet vad han vill göra i framtiden. Hans spetskunskaper är inget han kan ha så mycket nytta av, känner han.
Det han jobbar med nu, ekonomi, är inget han tycker är askul direkt. Och han är ju en sån som jobbar otroligt mycket bättre när han känner sig motiverad och tycker att det är roligt. Om två månader går hans anställning ut och han känner sig stressad över att inte veta vad han då ska göra. Plugga kanske? Men vad? På de allra flesta utbildningarna behöver man ha Matte 3 och det har inte han.
Han inser samtidigt att en utbildning nästan är ett måste. Och han har på eget bevåg kläckt iden om att han eventuellt skulle vilja plugga på annan ort. För det skulle verkligen utveckla honom som person, säger han. Och jag tappar hakan varje gång han nämner just detta.

Ikväll har han suttit och kollat in så många universitetet runt om i världen. Och både han och jag är så otroligt okunniga vad gäller det här med högskola och universitet. Vi har absolut ingen somhelst koll på vad som är bra, mindre bra, kurser hit och dit etc.

Men vi är på gång. Bara det är ju rätt stort faktiskt.