Vilken bra helg vi har haft.
Lillebror fick ett samtal förra veckan från ett av jobben han har sökt. De undrade om han hade lust att komma och provjobba på lördagen mellan 07.00-12.00. Han blev överlycklig och åkte dit i lördags glad i hågen.
När klockan var typ 12.05 ringde han och berättade att nu hade han lärt sig alla morgonrutiner och kassan. Nu ville de att han skulle komma på måndag och lära sig kvällsrutinerna. Och den chansen borde han ju rimligen inte ha fått om han inte hade gjort ett bra jobb på lördagen. Jätteroligt för honom! Så ikväll jobbar han 16.00-21.00. Får vi se om han fortfarande är intressant efter det skiftet.
Och så storebror.
Han och jag tog en roadtrip till en stad en bit härifrån för att närvara på ett universitets Öppet Hus. Vi hängde på låset och hann med hela tre föreläsningar om kurser han är lite sugen att söka till hösten.
Han vill alltså söka till International Buissness School där all undervisning sker på engelska. Han vill det för att han anser att engelska är världens språk och att ha en utbildning på det språket kan ge honom större chanser att kanske få ett jobb han vill ha i framtiden. Alla föreläsningar var således på engelska och han såg sååå taggad ut.
Kurserna han är nyfiken på är International Economcis, International Management och International Marketing. Med fokus på de två första. Utanför varje föreläsning stod en monter där elever från varje program svarade på frågor. Sonen sa till mig - Vänta här, nu vill jag gå fram själv.
Så jag väntade. Såg hans breda ryggtavla stå med ryggen åt mig medan han pratade med de bakom montern. Har således ingen som helst aning vilka frågor han ställde eller vilka svar han fick. För det han säger till mig väljer han ju själv. Mitt kontrollbehov är enbart mitt problem.
Men först behöver han klara den här jäkla matte 3. Och som han sliter. Varje ledig stund hänger han över böckerna. Hoppade igår över att närvara på A-lagets fotbollsmatch för att göra matte. I lördags gick det sådär. Då flög det pennor och de gick sönder. Nävar i bordet.
Pappan kom upp och sa "nu tar jag inte mer skit".
- Tänk på att det inte är dig han är arg på, svarade jag. Ta det inte personligt.
- Jag veeeet, sa han och andades och gick ner igen.
Sedan gick det bättre.
Och jag berättade för maken som gärna vill poängtera att det är lite jobbigt att vara den enda som kan hjälpa till, vilket jag har full förståelse för. Jag berättade för honom att vara den som sitter bredvid, som inte ha möjligheten att kunna avlasta, är ganska så jobbigt det med faktiskt. Att veta att jag inte har förmågan att stötta i det här känns också tufft.
Det hade han nog inte tänkt på riktigt. Att den här situationen är jobbig för oss alla på olika sätt.
Men besöket på detta universitet var så bra. Vi blev båda så oerhört positivt överraskade. En bra känsla och så sken solan från en klarblå himmel. Bra tecken.
-Jag kan tänka mig att bo här, sa han.
Herregud, tänk om ungen flyttar om ett par månader.
Vi besökte montern för studenter med behov av särskilt stöd. Vilket också gav hopp att det faktiskt kan funka. Kan man efter man har blivit antagen visa upp att man har behov av särkilt stöd, så hör man av sig till henne och de hjälper till så gott de bara kan. Med en mentor som hjälper till att strukturera upp studierna, om man behöver sitta enskilt på tentorna, om man behöver hjälp om vad som ska göras etc. Det lät otroligt hoppfullt.
Vi besökte montern för boende. Det kändes inte lika hoppfullt dock. Att han ska bo i en sovsal med andra, eller i rum med andra, eller i en lägenhet med andra känns inte alls så aktuellt. Han behöver ha nåt eget. Med egen kyl, egen toa, egen spis. Där ska vi höra av sig till de som arbetar med särskilda behov, de kanske kan hjälpa till även här. För de borde ju rimligen veta att just studenter med särskilda behov även har det vid sitt boende.
Annars får vi kanske kolla på hur det ser ut med att eventuellt köpa en lägenhet åt honom.
Och nu ska vi ligga i hårdträning i det här att kunna koka spagetti tex. Det är maten som blir en av hans utmaningar. Han som vill äta så mycket, så ofta och så bra mat för att klara av att träna så mycket.
Herregud! Vad är det som händer????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar