Uppdatering

Det var länge sedan nu. Vilket helt enkelt beror på att jag märker att jag mår sämre själv när jag kan läsa om hur jobbigt jag har det.
Jag älskar att skriva av mig. Jag mår bra av att skriva av mig. Men jag mår just nu inte särskilt bra när jag läser det jag skriver om när det känns tungt och jobbigt. Det blir liksom dubbelt så jobbigt.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa just den ekvationen.

Men här kommer en liten uppdatering.

Skolan som sonen läser med på distans har varit allt annat än bra. Han har fått slita helt utan nån som helst hjälp eller stöttning av varken lärare eller rektor. Uruselt har det varit. Trots deras vetskap om hans båda diagnoser.

Förrän idag. Idag, precis just nu faktiskt, sitter han och gör det han har slitit för hela jäkla terminen. Varenda timma av ledig tid har han suttit med ögonen över matteboken för att just nu skriva det nationella provet i Matte 3.
Och till det här provet har vi tjatat oss till att han skulle få sitta enskilt och inte i storgrupp när han skriver. Det är han och två elever till i den lilla gruppen.

Som jag håller hela min kropp för att killen ska klara godkänt. Klarar han det kommer jag gråta bara därför. Av lycka, av lättnad. Klarar han det inte, kommer jag att gråta därför. Av ren och skär sorg. Med vetskapen om sååååå mycket energi som har lagts på detta prov.