Helande händer

Torsdagskväll. Melatoninet intogs en liten stund för sent. Så tröttheten kom en aning senare än vad våran rutin är van vid. Det blev att sitta en stund längre i soffan framför tv:n för mig och sonen. Maken och lillebror hade för länge sen redan somnat.

Jag och sonen har ett favoritprogram som vi brukar titta på så här på kvällskvisten när vi är ensamma.
"Criminal Minds" på femman gillar vi båda två. Sonen har kollat alla skådisars födelseår för länge sedan och vi sitter där i soffan och pratar om dem.
En ganska mysig stund tillsammans.

När klockan var kvart i elva var det så dags för sängen. Vi gick upp och gjorde oss klara.
Han la sig och jag stoppade som vanligt om honom. Sa att jag älskade honom och han svarade som vanligt "detsamma".
Sen kom frågan som alltid kommer:
"Kommer du snart?"

Som vanligt kom jag tillbaka inom en kvart. Han la undan sin bok och släckte lampan.
"Mamma, kan du inte lägga din hand på ryggen,?"

Självklart la jag min högra hand på hans rygg när han hade lagt sig tillrätta på magen.
"Det är så skönt att känna din hand och du är så grym på det där. Att få mig lugn."

Han somnade på ca 2 minuter.
Måste vara nån sorts av rekord. Eller nåt.