Mitt i allt kaos med frustration, stress oro och bök så fixar han ändå lite för sig.
För att klara av dagarna på jobbet som han känner inte är så roligt så har han komat på lite sätt för att överleva.
För att slippa sitta stilla på rumpan, som är helt omöjligt för hans del, så har han ett höj och sänkbart skrivbord så han kan både stå och sitta. Han har även tagit med sig våran balansplatta som vi har haft här hemma i flera år. Den står han på och tränar både balans och styrka genom hela kroppen. Ibland står han på ett ben och ibland med båda. Han sätter även plattan på stolen där hela bålen då får jobba. Och han slipper känslan av att sitta stilla. Han tar pauser tusen gånger oftare än sina kollegor. Han tar sina små promenader längs korridorerna så pass ofta att de som sitter i sina rum undrade vad det var för en filur som smög runt i korridorerna och slog larm till hans chef. Han och hans grupp sitter i ett kontorslandskap och cheferna sitter i egna rum, så han vandrar precis utanför cheferna.
Han har den sista tiden laddat ner så en massa P3 och P4 dokumentärer på sin mobil. Han kan lyssna på två, tre stycken under en dag. Det handlar om allt mellan Breivik, Arbogamorden, Tsunamin, Helikopterrånet. Han lyssnar och han tar in så ofantligt mycket information. Är det nåt han fastnar extra mycket för så tar han reda på ännu mer information efter jobbet.
När han var liten älskade han Tintin. Han var näst intill besatt av den lilla lintotten som allts var ute på äventyr. Hans gudmor visste detta och fixade i födelsedagspresent åt honom när han fyllde typ 8 eller 9, alla 22 album på cd-skivor. Tror ni han lyssnade på dessa?? Herregud! Trodde öronen skulle lossna till slut.
Nu har han återigen laddat ner alla dessa berättelser på sin telefon. Och han lyssnar på dem igen. Och han minns precis allt. Han vet exakt alla kommentarer och minns precis när alla ljud kommer. Han gilla rTintin fortfarande. Och nu kan han skratta åt hur rasistiska alla album egentligen är. Han skickar ett snap till mig på vilken berättelse han just lyssnar på för stunden, skrattar högt åt alla de kommentarer som aldrig skulle ha godkänts idag. Inte menat som att han själv är rasistisk. Utan för att han reflekterar över skillnaden från då och nu.
Så trots allt det jobbiga så försöker han fixa för sig.
Det gör mig så stolt mitt i allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar