Sovit hela natten.

Förlåt för ett rörigt förra inlägg. Mina känslor är som Prins Daniel brukar säga All over the place.

Sonen somnade i dubbelsängen vid 22.30 igårkväll. Fullt påklädd med tröja, shorts och strumpor. Ovanpå täcket.
Jag lät honom vara där. Och där har han sovit sen dess. Först vid 07.30 la han sig under täcket.

Maken ringde nyss.
Jag är i chock. Och han pratar som om ingenting har hänt. "Hoppas dagen idag blir bättre än igår".
Ja, det hoppas verkligen jag också.

Jag har ändå sovit bättre inatt än i förrgårnatt.

Jag har mailat vår läkare på BUP. Har inte fått svar. Ska gå och ringa henne nu.

Jag vet inte vad jag ska göra. Eller säga. Eller agera.

Vem kan hjälpa mig?
Jag är ledsen.