Ett uppföljningsmöte med rektor idag klockan 15.00 gick så himla bra. En liten återkoppling över hösten helt enkelt.
Både maken och jag var där. Väl förberedda och med mycket kött på benen. Sonen hade såklart fått vara med och säga sitt innan vi åkte.
Rektor öppnade träffen med att fråga om hur sonen mår och vad sonen själv säger om hösten.
Vi berättade så gott vi kunde och sen sa rektor de magiska orden:
"Ok jag förstår. Han bränner allt krut i skolan. Vad finns det mer vi kan göra för X? Hur kan vi underlätta ännu mer för honom?"
Vi berättade allt det som faktiskt har funkat. Om hur fantastiskt bra de hade fixat till schemat, med att under enstaka håltimmar löst det genom att sonen har fått träffa Mr Bibliotikarie som är en underbar tillgång för honom.
Vi berättade att det underlättar massor att sonen slipper vara med under de stora aulaföreläsningarna, studiebesök utanför skolan, att han under grupparbeten får arbeta med samma kompis hela tiden samt att det finns en eller två lärare som faktiskt pratar med honom och ger lite extra instruktoner.
Då frågade rektor ang de andra lärarna. Om inte de gör likasamma.
Nej, svarade vi på den frågan.
Sonen säger så här, vilket sammanfattar hela hans skolgång:
"Den energi som mina kompisar behöver lägga på skolarbetet, samma energi lägger jag på det sociala. Och då har jag skolarbetet kvar. Medan alla lärare kräver samma sak av mig som av mina kompisar. Hade jag haft rullstol hade det funnits ramper för mig att använda i hela skolan. Nu finns inga ramper för min skull."
Och jag tog upp det här med hur svårt, för att inte säga omöjligt, sonen har att i tex en lång text hitta det viktigaste, samt att sen analysera och skriva ett nyanserat arbete på det.
Och för första gången under vår sons hela skoltid, alltså sen sexårs, fick jag idag förklarat för mig hur pysparagrafen fungerar och vad det är för nåt. Aldrig nånsin tidigare har nån lärare eller rektor tagit upp det med oss förut.
Rektor förklarade som så att det exempelvis kan finnas en elev med ryggmärgsbråck som under idrotten ska simma 200 meter för att klara kriterierna för betyg E. Vilket i sig är helt omöjligt. Då kan den eleven "slippa" för man kan inte kräva det av den eleven. Men att eleven ändå ska få E.
För vår son med vissa funktionsnedsättningar borde detta gälla även för honom, ansåg rektor.
Han skulle ta med det till övriga lärare för diskussion.
Helt spontant känner jag att det inte ens är nåt att diskutera egetnligen. Det är ju bara tillämpa känner jag. Men maken blev plötsligt osäker av nån anledning som jag inte rikgit förstod varför.
Annars pratade vi nya lärare inför våren där rektor berättade att det i sonens klass skulle komma en ny lärare i ämnet kommunikation. I valet mellan att sätta in en helt ny eller en som hade klassen i ettan, så valde den läraren själv att komma tillbaka till sonens klass för Vår sons skull.
Vi gick igenom schemat inför våren där schemaläggaren har tagit väldigt stor hänsyn återigen till våra önskemål.
Vi erbjöd oss att vara med på ytterligare ett möte i januari för att dra samma visa ännu en gång för alla lärare. Rektor var tacksam över att vi ville det och vi sa att det har vi gjort i snart 12 års tid så det är inget konstigt för oss. "Vi är vana att vara de där jobbiga föräldrarna!"
Samt att på det mötet överlämna ett fysiskt papper på vad det är exakt som vår kille behöver för stöd i skolan. Ett dokument som specped från Hab har skrivit åt oss. Sånt som vi redan från början har sagt och påtalat men som tyvärr väger en aningens tyngre inför skolfolk om det kommer från Hab än från överkänsliga och överbeskyddande föräldrar.
Over all ett mycket bra möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar