Lovet springer på duktigt

Jullovet har flutit på väldigt smidigt måste jag säga.
Sonen klarar mer och mer på egen hand, även om hjälpen att organisera och styra upp livet och livets aktiviteter finns kvar. Så klart. Men det är otroligt häftigt att verkligen kunna se att med hjälp av anpassningarna vi gör så minimerar vi hans stresspåslag så enormt vilket gör att tillvaron i hela huset blir så mycket enklare. Med det sagt vill jag poängtera att livet inte är lätt, men bra mycket lättare.

Och det är så himla tydligt det här med att han kan vara i sitt eget rum en bra stund nu för tiden och vara för sig själv. När jag märker att han smyger ner i sitt rum så förstår jag att han är redo för att vara ensam, och då låter jag honom vara det. Jag stör inte i onödan vid de tillfällena.

Sedan kommer han upp och då både vill och behöver han ha sällskap eller hjälp.
En ganska så bra tyst kommunikation mellan oss måste jag säga.

Idag ska han och nästan hela fotbollslaget träffas på en fotbollsplan och lira snöfotboll tillsammans. I -17 grader. Ingen har hittills hoppat av pga kylan. Kul grej och sonen och hans kompis Nicklas har varit de som fixat denna träff.
Annars har han varit på gymmet en del. Antingen med sin gymkompis, som inte är Nicklas, eller med min svägerska. Alltså sonens kusiners mamma. Coolt. Eller med min svåger, som är andra kusiners pappa. Också coolt.
Jag är så enormt tacksam över att det finns så många vuxna runt omkring i hans liv som står honom nära och som han fullständigt litar blint på.

Igårkväll var han och lillebror hemma hos denna gymsvåger ( som är helt fantastisk med vår kille ) och de hade en FIFA-kväll ihop.
Jag körde upp dem till 19.30 då småkusinerna hade somnat.
Sonen ville inte vara kvar "så länge", men han hörde inte av sig på hela kvällen. Svågern körde hem dem vid 02-hugget. Herregud så sent! De hade haft jätteroligt, även om lillebror hade vunnit hela turneringen.

Ingen är gladare än jag.