För att sonen ska orka. För att han överhuvudtaget ska överleva sina dagar på jobbet behöver han ha struktur runt omkring sig.
Sån är ju han alltid iochförsig. Inte bara på jobbet så att säga.
På jobbet har han på egen hand strukturerat upp och organiserat och planerat alla sina uppgifter så han vet vad han ska göra när på exakta tidslag. Och han har räknat ut på ett ungefär hur lång tid varje uppgift får ta.
Detta har han nu börjat att meddela sin gruppchef på jobbet. Han tänker som så att han känner att det är bra att hon vet vad det är han heller på med på dagarna.
Nu har han fått svar på mail från henne:
"Jag tycker om hur du tänker, väldigt bra!"
"Härligt! Du gör ett jättebra jobb så jag är stolt över att du representerar oss!"
Hon gillar det så pass mycket att hon nu ville ta upp hans sätt att jobba på deras veckomöte som de skulle ha i fredags. Hon vill ha det som ett förslag på hur man jobbar så effektivt som möjligt.
Tyvärr hann de aldrig så långt på egendan på mötet just i fredags, för det kom upp så mycket annat då. Så hon kanske tar upp det en annan gång istället.
Och det här är så otroligt.
Han är yngst på hela företaget. Han har varit där i endast tre månader.
Och har alltså redan gjort avtryck. Helt galet egentligen.
Men det absolut viktigaste och roligaste i allt det här är att han har lärt sig att hantera sina verktyg som han har fått inpräntat i sitt liv.
Under alla år i skolan, 13 år, har vi stöttat och hjälpt honom att just strukturera och planera. Då har det gällt skoluppgifter och alla jäkla läxor. Som han har fått slita för att hinna med, ha koll och för att förstå.
Nu gör han det själv. Nu har vi och framför allt han själv, fått det bevisat.
Han kan själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar