Att välja matte

Sonen har kommit på att han vill plugga vidare.
Han har insett att han behöver en ordentlig utbildning. Och för att överhuvud taget ha en möjlighet att komma in på en av de utbildningar han kami tänkas plugga vidare på, kräver Matte 3. Matte 3! Matte som har varit hans mardröm under 13 års tid.

Han har genom det jobb han har idag kommit på att logistik verkar spännande. Eftersom han är en sån fena på att planera och fixa och dona så tro han att det skulle passa honom som handen i handsken. Och det låter ju hur bra som helst.

Matte 3 är tanken att han ska läsa på distans under våren. Göra en anmälan till högskola/univiersitet senast den 18 april. För att i juni komplettera med mattebetyget.
Han är orolig över att hans gymnasiebetyg inte kommer att räcka, han och pappa har kollat upp medelvärdet på olika skolor och han ligger lite under dessa. Vilket stressar och oroar honom.

Ikväll är det upptaktsmöte för hans matte-utbildning. Klockan 16.30 ska han vara på plats i stan och träffa de andra elverna samt läraren. Sen är det på distans. Igår kväll bröt han ihop och berättade att han känner redan nu av den berömde skoltröttheten som han kände under skoltiden förut. Och då undrar jag hur det här kommet att gå. Egentligen.

Eller så är det bara oro han känner.
Efter mötet ikväll har han ju mer info och kanske känner sig en smula lugnare. Vi får se.

Han säger att han kan ta några hundår för att få större chans för att kunna få ett jobb han vill ha. Medan jag säger att det är jätteviktigt att han ska må bra under tiden han pluggar också.
Och han är så jäkla envis och driven och vill så himla mycket.
Och jag är så rädd för att han ska må dåligt. Att han ställer alldeles för höga krav på sig själv.
Samtidigt som jag absolut inte vill bromsa honom.

Balansgång.