Gothia Cup

För två år sedan var storebror på Gothia Cup med sitt lag  och spelade. Som tur är var hans pappa tränare och var med hela veckan. Annars hade det aldrig varit aktuellt för hans del att hänga med överhuvudtaget.

Jag och lillebror hade således en hel vecka för oss själva som publik och kunde göra i stort sett vad vi ville i Göteborg den veckan. Kolla på fotboll, hänga med andra familjer som var på plats de med, gå på Liseberg, äta lunch på Avenyn med andra, hänga på Heden och se på ännu mera matcher.
Vi fyllde våra dagar och hade så himla mysigt tillsammans.

För att sedan på kvällen ta bilen hem till min pappa och barnens morfar som bor en bit utanför Göteborg. Umgås med honom och hans fru, sova i hans hus. Och sen ta en ny Gothia Cup dag i besittning dagen efter.

I år är det lilebrors tur att få deltaga i denna stora cup. Med sitt lag från vår tid utomlands.
De anlände Göteborg i gårkväll efter ett dygn på resande fot. Vi tog emot dem i skolan som de ska bo i och sonen anslöt till laget.

Vi lämnade dem och även denna gång ska vi andra bo hos min pappa. Jag, maken och storebror.

Och vilken skillnad det är att vara publik detta år.
Storebror tycker inte alls att detta är så roligt.
Det är alldeles för mycket folk. Der är alldeles för högljutt. Det är alldeles för rörigt och många intryck hela tiden. Och dagen idag är bara första dagen, förutom när vi lämnade av lillebror igårkväll.

Inte alls så där "fritt" och roligt som jag och lillebror hade det för två år sedan.

Vi måste ta hänsyn och vi måste hålla koll på hur status är hos storebror hela tiden.
Mår han bra?
Orkar han?
Vi måste köpa dricka oftare, vi behöver sätta oss på lugnare platser emellanåt, vi behöver "muta" med ännu lite mera dricka. Självklart endast kalla drycker. Annars går det inte.

Nu har vi fått åka hem tidigare för att vila en stund hemma hos morfar. Ikväll är det invigning på Nya Ullevi. Vi har tre biljetter varav en är storebrors.
Han är tveksam att följa med.
Vi får se hur det går.

Lillebror lever livet just nu. Han trivs som fisken och har det hur gott som helt. Han börjar bli otroligt stor och jag är fantastisk stolt över honom som är med sina killar som pratar ett helt annat språk än vad han själv gör. De andra knagglar sig fram på sin lilla engelska. Men det funkar. Och de har roligt!

Och så gjorde han lagets första mål i deras första match i morse.
Heja heja!!