Förra lördagen fyllde lillebror 15 år.
Han börjar bli stor nu.
Vilket storebror har lite svårt att acceptera.
Det här att lillebror bara är exakt två cm kortare för tillfället och kan faktiskt till hans stora fasa växa om och bli längre.
Iallafall.
I lördags fyllde lillebror 15 bast.
Det enda han önskade var en moppe. En crossmoppe. Absolut ingen scooter.
Han fick en av oss.
Och den lyckan.
Jag fick gåshud över hela min kropp när jag såg hans enorma glädje och chock och alltihopa, när han öppnade det stora paketet där vi hade gömt den lilla, lilla startnyckeln och han förstod vad som väntade.
Han var så himla lycklig!
På med ögonbindel och vi ledde honom uppför trappan och ut genom dörren. Han fick gå några varv på tomten innan han fick öppna ögonen.
Och där stod den.
Upp och provsitta. Starta motorn. Testa dragläget. Katastrof. Behöver öva. Massor.
Men glädjen. Stoltheten.
Vi åt frukost. Med kladdkaka som herrn hade beställt till efterrätt. Det får man när man fyller år hos oss. Efterrätt efter frukost.
Plötsligt sa storebror:
"Mamma, jag kan bara känna glädje med de jag tycker om. Nu ser jag hur glad lillebror är och jag är glad för hans skull. Men det är bara för att det är han. Hade det varit nån annan hade jag inte känt glädje på samma sätt."
Så medveten om sig själv numera.
Samtidigt som lillebror sa:
"Nä, nu måste jag ut och klappa älsklingen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar