Ta ditt eget jävla ansvar

Nu har jag och den andra kompisen slagit våra kloka huvuden i hop och kör nu gemensamt den mer hårda linjen mot våran gemensamma vän.
Vi hjälper henne om hon är beredd att ta sig samman och söka hjälp för sitt mående/missbruk.

Vi har båda två försökt få tag i henne via telefon men där svarar hon inte. Då har vi skickat varsitt sms där vi har klargjort att vi älskar henne och att så fort hon väljer att hjälpa sig själv så finns vi här.

Kompisen fick ett svar om att "tack för allt, men jag väljer att kvävas och förtvinas". Kompisens sms hade en slutkläm ur en psalmrad som hon kände passade och som vår vän då svarade att hellre kvävas och förtvinas än att öppna upp och få ljus.

Jag skickade mitt sms igår. Fick svar tämligen omgående. Där hon svarade tillbaka:
"Jag kommer inte söka hjälp inom den närmaste framtiden. Bara så du vet. Ha ett bra liv."

Efter en stund kom nästa sms. Lika destruktivt. Det var var i termer om att jag har svikit henne och att hon återigen har fått skäl till att ALDRIG kunna lita på NÅGON någonsin.
Det är endast synd om henne och det är som vanligt alla andras fel. I det här fallet är allting mitt fel.
Hon som bara ville ha hjälp med att sälja lägenheten "och så blev det så här".

Efter ytterligare en stund kom det tredje smet.
"När jag tackar för livet har ni lyckats då?"

Vad menar hon med det? Är det ett hot om självmord? Att hon liksom tackar för sig? Är det att hon undrar om vi är nöjda om hon tackar och typ ber oss på bara knän?
Helt obegripligt sms.

Jag väntade med att svara tills i morse. Då skrev jag kort och enkelt:
"När du tar ditt eget ansvar finns jag här <3!"

Har inte fått svar på det.
Men hon får mig dit hon vill lite grann iallafall. För hon får mig att må dåligt. Hon får mig att känna mig som en svikare. Hon får mig att må riktigt jäkla dåligt och hela mitt system reagerar. När jag fick de här sms:en igår började jag må rent fysiskt illa.
Jag blev skakig och kallsvettig.

Även  om jag känner mig trygg i det beslutet som jag har tagit för jag vet att det är det enda rätta, så känns det oerhört tufft. Att veta att en älskad vän inte vill hjälpa sig själv. Att stå på en sk hatlista och vara den som i hennes ögon är ansvarig för hur det blev nu känns jobbigt.