I torsdags förra veckan kom sonen hem från jobbet med ett stort leende på sina läppar.
Han berättade att en kille på hans avdelning har sagt upp sig och att dennes uppgifter ska delas upp på andra. Varav sonen är en av dem som ska få utökat ansvar.
Helt otroligt egentligen.
Han har sagt ja till de nya uppgifterna, men att han behöver bara få avsluta det kapitlet han håller på med just nu. Så när han har gjort klart de nya uppgifterna är det lättare att gå tillbaka och bara börja på nästa kapitel så att säga. Istället för att börja mitt i nåt som inte var avslutat ordentligt.
Han är ju klok.
Nu väntar han bara på den första lönen. Och han får lön i efterhand. Så först nästa månad kommer den första utbetalningen. Han får helt enkelt vänta lite till.
Än så länge verkar det funka på hans jobb. Han får beröm av sin chef och sin chefs chef. Han kämpar på och gör det han förväntas göra. Han har en ganska så "slentrian" uppgift, men det passar ju en kille som han egentligen. Han gör samma saker varje dag och börjar nog känna en viss trygghet i det. Han vet vad som väntar honom när han kommer till jobbet varje dag. Han har till och med tagit egna intiativ och sett när det finns kunder som inte pratar svenska och han förstår att han inte kan skicka mail till dem på svenska. Då har han frågat sin chef om det är ok att han skriver på engelska istället. Och han har fått tilliten att skriva dessa mail på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar