Världen största fotbollsturnering har just startat.
Med 40000 ungdomar på plats från ca 70-talet länder är Göteborg nu invaderat av spelsugna individer.
Plus alla ledare och allt annat löst folk såsom anhöriga eller vanliga människor.
Vi har varit på plats två ggr tidigare. Sommaren 2011 och sommaren 2013. I år blir det alltså för tredje gången.
Storebror var här med sitt lag 2011, precis innan vi flyttade utomlands. Pappa var tränare och med hela veckan. Det var första gången som sonen spelade fotboll utanför sitt vanliga område. Det var där nånting hände för honom. Det var efter det som det blev jobbigt med bortamatcher. Av nån anledning som han själv inte riktigt kan förklara. Hade inte pappa varåt med under veckan hade det aldrig funkat.
Förra året var lillebror med som spelare. Tillsammamsn med sitt lag från där vi bodde utomlands. Det blev en sorts avskedstripp för honom. För efter den veckan stannade vi kvar i Sverige och de sågs aldrig mera.
I år är han här med sitt nya lag.
För storebror är det jobbigt att även vara publik. Det är inte bara jobbigt att vara spelare för honom. En sån här tillställning tar sån enorm energi och han blir helt slut av alltihopa. Rörigt. Mycket folk. Högljutt. Tusen intryck varje sekund.
Och jag bara älskar det!
Ingen bra kombo. Alls.
Pappan och tillika min make kan inte hålla sig borta från fotbollen och blev ju under våren lagledare för lillebrors lag. Vilket betyder att han är med laget under hela denna vecka. Vilket i sin tur betyder att jag är ensam med storebror. Under dessa former. Vilket betyder att det är jag som måste hitta en balans för att han ska orka, vilja, fixa att överhuvudtaget vara här.
Vi kompromissar och ser bara lillebrors match. Jag hade kunnat se hur många matcher som helst. Jag hade kunnat gå omkring och bara njuta av hela eventet hela dagen. Men nej. Efter lillebrors match sa vi hej då till de andra i publiken. Vi åkte iväg själva. Vi hängde inte med de andra föräldrarna. Som drog till avenyn. Som satte sig på en uteservering och tog ett glas rose och en öl. Som gick ner till Heden bara för att känna av den underbara stämningen.
Jag o storebror hittade en egen restaurang. Där det var mindre folk. Mindre rörigt. I det här fallet var det Hard Rock Cafe, som iofs ligger på Avenyn, så det var inte så pjåkigt iallafall. Och då förstår ni hur livat det var på alla andra ställen om det var lugnast just där.
Men sen var det bara att åka raka vägen hem. Till morfars fru.
Där han blir otroligt rastlös. Där det inte finns nåt att göra heller. Ja, då måste mamma komma på alternativ. Ut och övningsköra blev perfekt.
Nu har morfar kommit hem från jobbet och de två fixar med nåt ute i garaget. Samtidigt som "alla andra" är på Ullevi för att kolla in den helt otroliga invigningen av Gothia Cup. Men vi har ju sett den tidigare. Han har redan stått ut med den aktiviteten helt enkelt. Så han slapp det i år.
Att ha det så här en vecka är ju otroligt kämpigt. För alla parter. Att försöka underhålla en 16 åring som inte fixar så mycket som är annorlunda än vad han är van vid är inte så himla lätt när man är på bortaplan. Och att vara den 16 åringen är skitjobbigt helt enkelt.
Och allt detta visste vi ju redan innan.
Så vi bestämde en favorit i repris redan innan vi åkte hit. Det blir som förra året. Farmor och farfar kommer hit en sväng i morgon. Precis som de gjorde förra året. Men då kom de på onsdagen, i år på tisdagen. Därför åkte jag och sonen hit redan i lördags så han hann få vara med morfar några dagar iallafall. Efftersom det blev en dag kortare än förra året. Noga ska det vara.
Farmor o farfar kommer alltså hit för att självklart se en av lillebrors matcher. Och sen tar de med sig storebror tillbaka till sin sommarstuga. Och så hämtar vi upp honom där när det här är klart. Eller tidigare om det inte funkar. Förra året gick det jättebra även om sonen inte sov en blund den första natten hos farmor.
Och vi, jag i det här fallet, får några dagars avlastning.
Och det kan jag säga er, som jag ser fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar