Ikväll ska lillebror ha en kompis som ska sova över hos honom. För första gången sedan vi flyttade hit för 1,5 år sedan. Så himla roligt för honom.
Han fick bestämma vad vi ska bjuda på för kvällsmat och det bidde taco. Så nu har jag handlat allt till detta evenemang.
Storebror anser även han att det kommer att bli en kanonkväll då han kommer att få ha sin mamma och pappa alldeles för sig själv. Men jag känner på mig hur det kommer att bli. Vid sisådär 21 kommer han vara så uttråkad och ha sååå långtråkigt då han inte har nån att tjabba med.
Eller så blir det världens toppenkväll för alla.
Jag håller tummarna.
Annars är jag i lite av en chock.
Jag har Instagram. Tycker att det är väldigt roligt att lägga upp bilder och att se andras underbara bilder är precis lika roligt. Men det är för att även ha liten koll på ungdomarna och deras vänner.
Av en händelse kom jag in på några kompisars konto i Sverige. Vuxna människor som jag känner och som har barn i samma åldrar som vi.
Att finnas på sociala medier där även ungdomar och barn finns är så bra.
Fler vuxna borde vara där.
Men det är klart, om man som vuxen inte öppnar ögonen. Eller väljer att inte se. Då spelar det ingen roll.
Jag har idag sett bilder på ungdomar i vår stora killes ålder, hans gamla skolkompisar, i ett tillstånd som ingen förälder skulle vilja se sin tonåring befinna sig i. Just i det här fallet följer både förälder och ungdom varandra. Har alltså full tillgång till varandras bilder.
Och vilka bilder.
Huvuden som ligger i papperskorgar på helt däckade ungdomar. Rumpor som visas nakna rakt in i kameran. Hångelbilder, Spritflaskor och efterfester.
De är 15 år.
Asså. Jag är chockad. Hur kan man som förälder bara anse att det är ok? Vem köper ut?
Jag fattar absolut att den perioden nån gång ska genomlevas. Men inte på det här sättet.
Hur tänker ni?
Kärlek till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar