Jobba kväll - ingen höjdare

Igårkväll kom det som jag bara har väntat på sen jag började jobba.
Som vanligt var det på kvällen sonen började prata. När lillebror hade lagt sig och det bara var han och jag i soffan.

Mitt nya jobb innebär att det blir en del kvällar då jag kommer hem vid 20.30-21.30.
Han tycker att det är så jobbigt. Tycker inte alls om att jag jobbar kväll.

"Den här familjen tycker visst om förändringar", sa han, "flytta utom lands och sen hem, måla om huset och så ska du jobba kväll".

"Hur kan du förstöra våra helger på det här sättet?"

Jag svarade att det bara är en tidsfråga. Att han snart har vant sig vid att jag inte finns hemma lika tillgängligt som tidigare. Och att jag förstår att själva förändringen i sig är jobbig, men att han snart har vant sig.
Men det trodde han inte på.


Jag känner att han känner så här. Han stålsätter sig och han vill vara glad för min skull att jag har fått ett jobb. Men han mår inget bra av det.
Jag ska nog ändå ha ögon och öron öppna för andra alternativ på arbetsfronten.
Samtidigt som jag måste ju börja nånstans. Även sonen behöver lära sig att jag inte kan finnas i hans närhet på samma sätt hela hans liv.

Samtidigt som han faktiskt behöver ha mig i sin närhet när han kommer hem från skolan och har hållt ihop sig så till den milda grad under åtta timmars tid. Han känner att allt går så mycket fortare på gymnasiet. Lärarna går otroligt snabbt fram och han behäver hålla fokus så länge.

Han går hemifrån klockan 07.00 för att hinna med bussen till skolan. Sen är han hemma iböand vid halv fem. Det är till och med 10 timmars arbetsdag. Och då är inte läxorna gjorda.

Vissa dagar är han hemma ca 15.00 och då behlver han hjälp med att strukturera upp hela eftermiddagen. Och finns jag inte där då blir hans stressnivå ännu högre.

För en kille med Asperger är det då inte optimalt att klara sig helt själv ända till 21.30.
När ska han då kunna återhämta sig till nästa skoldag?

Det känns just nu otroligt jobbigt!

För övrigt har jag fått svar på min tuttröntgen. Jag är helt frisk från cancer, har däremot 7-8 vätskefyllda cystor i mitt högra bröst. Några ligger alldeles bredvid varandra som gör att man tror att det är en enda stor. Lättnaden!

Lillebrors magnetröntgen har vi inte fått svar på ännu. Oron medan man väntar är inte särskilt hälsosam, kan jag säga. Han var enormt tapper vår lille kille, när han la sig i den där jättemaskinen i det oljudet. Han var så nervös, bröstkorgen höjdes och sänktes i en väldig fart. Men han var så duktig.
Nu bara väntar vi.