Alltid svar på tal

Igårmorse var en morgon som han kanske eventuellt hade kunnat sova liiite längre än till 08.00.
Om inte den där jäkla telefonen var ställd på 07.45.

Sonen är även av sådan natur att det här att ligga och dra sig under täcket bara är av ondo. Helst ska man vara uppe redan samma sekund som klockan ringer.

Till saken hör att även mamman vaknar till ljudet av hasn telefon en trappa ner. Nu är jag extremt lättväckt å andra sidan, och det kan ju inte han rå för såklart. Men jag vaknar om nån så enkelt bara tappar en kudde i golvet.

Maken vaknar tidigt han med. Sen han fyllde 40 kan inte han sova länge.
Så när sonen kom uppför trappan i går morse så var vi vakna alla tre. Vi ropade in våran kille i sovrummet. Varpå han kom släpandes med sina 42:or över golvet in i vårat rum. Vi bad honom sätta sig på sängkanten. Vilket han gjorde.

Vi frågade nästan unisont jag o maken:
"Varför lille vän, varför ställer du klockan när du kan få sova ytterligare några timmar?"

"Jag behöver min stabila dygnsrytm", svarade han på en gång.

Och det köpte vi.

Ikväll när han gick och la sig sa han:
"Jag har ställt klockan på 05.29 till i morgon. Jag vet att jag inte behöver gå upp före sex. Men jag vill träna på att ligga och morna mig en stund innan jag ska gå upp".

Han övar helt enkelt.
Och det är bra.